Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 77 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Polen försvagas genom Sigismund Vasas och Gustaf II Adolfs tronföljdskrig samt Johan Kasimirs krig med Karl X Gustaf och Alexei Mikailovitsch

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vidare, att Sverge vore allt för fattigt och hade allt för liten
här för att kunna i längden bevara besittningen af Polen, om landet
komme att för tillfället duka under.

Karl Gustaf sökte vid krigets början i Fredrik Vilhelm af
Brandenburg, "den store kurfursten", få en bundsförvandt. Dennes
härtigdöme Preussen var allt jämt ett län under Polen, och han
sträfvade att frigöra sig från detta vasallförhållande; han kunde ock
vid en delning af Polen påräkna viktiga landvinningar. Skulle
emellertid Sverge vinna de delar af Polen det eftertraktade, så skulle
nästa föremål för Sverges eröfringslystnad bli just hans område.
Den store kurfursten
ville därför tillsvidare,
för att draga största
möjliga fördel af
striden, ej uttala sig för
någondera af de
stridande makterna. Han
underhandlade med
båda och bedrog ock
båda.

Fig. 29. Fredrik Vilhelm af Brandenburg, «den store kurfursten« (staty i Berlin).

Polackerna voro
angelägna att afvärja
det hotande anfallet
från Sverge, och
polska riksdagen afsände
därför till Stockholm
en stor beskickning
under ledning af
vojvoden Leszczynski för
att underhandla om
fred. Leszczynski
förklarade för Karl
Gustaf samt
rikskansleren Erik
Oxenstjerna, hurusom önskan efter fred vore allmän i Polen, att
upprättelse skulle lämnas för de förolämpningar, som gifvit kungen
anledning till sina rustningar, att fred vore af vikt för såväl Sverge
som Polen, då ryssarne hotade bådas besittningar, hvarför bättre och
mera statsklokt vore att vänligt bilägga tvistigheterna och med
gemensamma krafter vända sig mot ryssarne. Den unge rikskanslären
afgaf det öfvermodiga svaret, att ställningen vore sådan, att, oaktadt
den fred, som nu erbjöds, "såge sig kungen tvungen att föra
sin krigsmakt inom Polens gränser, att dess konungs fiendtliga håll-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>