Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Polen försvagas genom Sigismund Vasas och Gustaf II Adolfs tronföljdskrig samt Johan Kasimirs krig med Karl X Gustaf och Alexei Mikailovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Alexei såg, huru den svenske eröfraren hotade de af ryssarne
tagna polska länderna, och fruktade, att han försvagat Polen endast
för att stärka Sverge, samt att de båda kungadömena skulle förenas
under samma spira, slog han nu om och underhandlade med polackerna.
Dessa ingingo ett fördrag med tsaren, däri han fick löfte om
tronföljden i Polen efter Johan Kasimirs död.
Alexei vände därpå sina vapen mot Sverge, som sålunda fick
en oväntad fiende och erfara haltlösheten af Karl Gustafs
beräkningar, då han angrep Polen.
I detta land väckte svenskarnes beteende genom brutaliteter i
mängd ett nationalhat, som förut ej funnits. Den polska
landtbefolkningen plundrades erbarmligt af Karl Gustafs tyska och svenska
krigsfolk, som saknade det nödvändiga till uppehället och som under
30-åriga kriget vant sig vid våldshandlingar, och befälet anvisade
områden, där krigsgärder utkräfdes, hvilket ofta skedde på våldsamt
sätt. Medelst lönmord och mordbrand togo sig bönderna ofta hämnd,
hvilket därpå bestraffades med yttersta stränghet af krigsfolket.
Dessutom plundrades kyrkorna på sina dyrbarheter och tvangs
borgerskapet i städerna att i brandskatt utbetala betydliga summor. Jäsningen
blef allmän, frihetskänslan och patriotismen gjorde den allt starkare,
presterna predikade mot kättare och snart reste sig polackerna
öfverallt mot svenskarne. Furst Potocki och hans här gjorde öppen
resning och uppsade Karl Gustaf tro och lydnad, hvarpå alla öfriga
missnöjda slöto sig till honom. Johan Kasimir återvände,
storkansleren Lubomirski tog löfte af en stor adelsförsamling om
fördrifvande af svenskarne, och en stor här för Polens befriande
organiserades.
Karl Gustaf företog nu ett nytt fälttåg i Polen 1656, därunder
en mängd af hans krigsfolk omkom på grund af sträng köld och
ständiga anfall af kringsvärmande polacker. Hans polska anhängare
afföllo från honom, och omsider måste han med sin återstående
svenska styrka, 8,000 man, draga sig tillbaka. Han utfärdade en
i högsta grad vanhedrande kungörelse, att hvarje polack som
utlemnade en "upprorisk" ädling, skulle få riklig belöning; men ingen
enda efterkom uppmaningen, som gjorde hvarje försoning mellan
honom och polackerna omöjlig. Varschau återtogs af polackerna,
men mot hufvudstaden drog Karl Gustaf än en gång, sedan han
slutit ett nytt fördrag med kurfursten af Brandenburg och fått en
hjälphär, så att han i förening med kurfursten kommenderade 18,000
man mot den polska hären, som jämte tatariska hjälptrupper räknade
omkring 50,000 man. Nära Varschaus förstad Praga stod nu det
stora slaget vid Varschau, som varade tre dagar och slutade med
polackernas nederlag och flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
