Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Polens börjande upplösning. Religionsstrider. Kosackernas resningar i Ukraina och Chmielnickis uppror. Polens sista storhetstid under Sobieski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förböner för de belägrade, och den reste därför af tacksamhet en
bildstod till hans ära. Chmielnicki uppträdde nu nästan som
själfständig herskare i Ukraina, och Johan Kasimir, som formligen erkände
honom som landets hetman, inledde underhandlingar med honom.
Kungen var böjd för stora eftergifter åt kosackerna, hvilkas
klagomål han lofvade afhjälpa, men han fordrade, att det upproriska folket
skulle bringas till lydnad. Underhandlingarna blefvo utan resultat,
då Chmielnicki ej vidare ville höra talas om någon rulla och
önskade att bönderna, som bidragit till hans segrar, skulle alldeles
befrias från de polska aristokraternas ok. Dessutom förklarade han,
att han stred för den ortodoxa läran.
Han fick kanen af Krim till hjälp, men nu stälde sig Johan
Kasimir själf i spetsen för polska hären. Chmielnicki var nära att
vinna en ny seger, då kanen svek honom i det afgörande
ögonblicket, sedan han af kungen erhållit en stor penningesumma, hvarför
Chmielnicki måste gå in på ett fördrag. Han erkändes som Ukrainas
hetman; rullan antogs och antalet kosacker bestämdes till 40,000;
vidare bestämdes, att inga krontrupper skulle finnas där kosacker
vistades, att jesuiter ej skulle finnas där ortodoxa skolor inrättats, och
att metropoliten i Kiev skulle vara medlem af senaten i Varschau.
Fördraget var emellertid sådant, att det ej kunde hållas, då de
öfvertaliga kosackerna skulle liksom bönderna ha tvingats att
komma under adeln igen. Chmielnicki grep därpå 1650 åter till vapen
under förebärande, att polackerna brutit vissa bestämmelser i
fördraget. Detta blef signalen till hela polska nationens samlande för
en ny strid, och nu blef Chmielnicki, sedan hans bundsförvandt
kanen af Krim ånyo svikit honom, besegrad i slaget vid Beresteczko,
en af de största och blodigaste slaktningarna i nyare tiden.
I fredsvilkoren bestämdes, att antalet inrollerade kosacker skulle
nedsättas till 20,000, hvarpå större delen utvandrade till
moskovitiska områden.
Hundratusenden hade under dessa strider kämpat mot
hvarandra, städer, byar och gårdar hade försvunnit, och det hemsökta
landet förvandlats till en ödemark, betäckt af lik och skelett af
människor och djur; mellan de stora drabbningarna hade friskaror gjort
förstörelsen allmän.
Under 4 år efter slaget vid Beresteczko rådde skenbart fred i
Ukraina, men 1654 vände sig Chmielnicki till Rysslands tsar Alexei
Mikailovitsch (1645—76) och bad honom taga landet under sin
lydnad. Ryssland fick nu i sina eröfringsplaner en ny förräddare
till hjälp, liksom 1514, då förrädaren Glinski kämpade med
moskoviterna mot Sigismund I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
