Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Polens börjande upplösning. Religionsstrider. Kosackernas resningar i Ukraina och Chmielnickis uppror. Polens sista storhetstid under Sobieski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatte nu kriget med Turkiet, som i freden i Zuvarowa (1676) tvangs att återlämna det intagna polska Ukraina. Sobieski var en högst ovanlig härförare och förstod att med sitt snille elda polackerna, så att desse, ehuru fåtaliga, segerrikt skingrade motståndarnes skaror; men olyckligtvis måste hans kraft ofta användas lika mycket i striderna mot den inre anarkien som mot yttre fiender. Ädelmodig, from och ridderlig var han ock ärlig i underhandlingar.
Afskräckta af Polens okufliga motstånd, vände sig turkarne mot Wien, hvars käjsare bönföll om Sobieskis hjälp; med undantag af Ludvig XIV af Frankrike, som sökte öfvertala honom att låta huset Österrike gå under, uppmanades han af hela kristenheten att häjda barbarernas ström, och nu undsatte Sobieski Wien (1683), som räddades genom en den mest lysande seger, historien känner. För att desto säkrare hålla turkarne på af-stånd, slöt Sobieski 1686 ett fördrag med Ryssland, som därvid såsom vilkor fordrade godkännandet af Rysslands herravälde öfver de provinser, som Polen afträdt i stille-ståndet i Andrussovo. Kiev afträddes jämväl nu till Ryssland — sedan staden alltifrån 1321, eller under 365 år, tillhört Littauen och Polen.
Trots sitt hjältenamn förlorade Sobieski mycket af sin ynnest hos polska nationen, och de sista åren af hans regering förbittrades af landets olyckor; stormiga riksdagar, sönderslitna af libernm veto, hindrade honom att genomföra de reformer han ansåg nödvändiga. Han gjorde dock allt hvad göras kunde på författningsenlig väg för att hindra Polens förfall, och genom sina krigiska bedrifter lyckades han för en tid höja sitt lands anseende i Europa.
Han dog 1696 misströstande om sitt lands framtid på grund af de inre striderna. På en riksdag uttalade han följande varnande ord: "Naturen har utrustat allt lefvande med själfupphållelsedriften och gifvit äfven de eländigaste varelser vapen att försvara sig med, men vi allena vända våra vapen mot oss själfva. Själfupphållelsedriften ha vi förlorat, icke genom någon högre makt eller genom något oundvikligt öde, utan genom ett frivilligt vansinne, genom våra lidelser och genom behofvet att skada oss själfva. O, huru stor skall ej världens öfverraskning en dag blifva, då den ser, huru vi låtit vårt fädernesland skrida ner från den ärans höjd, hvarifrån Polen fyllde hela världen med sitt namn, till en evig undergång.
Fig. 32. Johan Sobieski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
