Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af synnerlig vikt är att klargöra, hvilka omständigheter och
hvilka personer som framkallade Sverges krig med grannstaterna eller
det stora nordiska kriget, som började 1700 och som fick så
betydelsefulla följder för hela Europa.
Genom många lyckosamma krig under Gustaf Adolf, Kristina
och Karl X Gustaf hade Sverge tagit större eller mindre
landsträckor från alla grannarne: från Ryssland Ingermanland, från Polen
Livland, från Brandenburg Stettin, För-Pommern och Rügen, från
Mecklenburg Wismar, från Tyska riket Bremen och Verden och
från Danmark-Norge Ösel, Gottland, Jämtland, Härjedalen,
Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge. Ett Stor-Sverge hade bildats och
det måste vara beredt att se grannarne lura på tillfällen att återtaga
förlorade besittningar. I all synnerhet hade Danmark anledning att
söka bryta Sverges öfvermakt. Visserligen hade Fredrik III utan
särskild anledning förklarat Karl X Gustaf krig 1657 och förskylt,
att denne efter det djärfva tåget öfver Bälten genom freden i
Ro-skilde 1658 tog Bohuslän och de skånska provinserna från
Dan-% mark. Men Karl Gustaf kränkte kort därpå den ingångna freden,
bröt sitt ord och angrep Danmark utan krigsförklaring för att
alldeles underkufva riket; danskarne räddade dock nu sitt land i
patriotisk hängifvenhet. Bitterhet mot Sverge inrotades för lång tid,
och därtill kom en annan anledning till missämja med Sverge, eller
dess inblandning i Holstein-Gottorps vasall-förhållande till
Danmark. Karl Gustaf, som var förmäld med Hedvig Eleonora af
Holstein-Gottorp (Karl XI:s moder), hade nämligen i freden i
Ro-skilde betingat befrielse för sin svärfar härtig Fredrik III att taga
landet såsom län af Danmarks kung. Härtigen af
Holstein-Gottorp blef hädanefter Sverges naturlige bundsförvandt, och i Sverges
statskonst ingick nu den olycksaliga grundsatsen att upprätthålla den
holsteinska härtigens suveränitet för att försvaga Danmark.
Hade vanlig klokhet fått göra sig gällande i Sverges och
Dan-mark-Norges politik i slutet af 17:de årh., skulle de ha kommit att
intaga en helt annan inbördes ställning och skulle aldrig Ryssland
fått sina framgångar under Peter d. store. Fred mellan de
skandinaviska länderna hade nämligen då varit en möjlighet; och båda
rikena hade ock en tid hvar sin framstående statsman, eller riksrådet
Johan Gyllenstjerna under Karl XI och Peder Griffenfeldt,
Kristian V:s förste minister, hvilka ville grunda Nordens politik på
förbund mellan Sverge oeh Danmark-Norge.
Dessvärre lät emellertid Kristian V Griffenfeldts fiender
förleda sig att orättvist anklaga och fängsla den store statsmannen och
att bryta freden med Sverge i hopp att återvinna de skånska
provinserna. Slaget vid Lund 1676 och striderna vid Malmö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
