Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landskrona 1677 sfadfästade emellertid dessa provinsers förening
med Sverge och medförde freden i Lund 1679, som ytterligare
beseglades genom Karl XI:s förmälning med en dansk prinsessa,
Kristian V:s syster Ulrika Eleonora.
Kort därpå dog olyckligtvis J. Gyllenstjerna, och ehuru Karl
XI:s politik allt jämt var fredlig, kom han på grund af sina
sympatier för härtigen af Holstein-Gottorp att i förening med
kanslipresidenten Bengt Oxenstjerna, som i utrikes angelägenheter fick en
ledande roll, aflägsna Sverge från det danska förbundet och att göra
Gyllenstjernas kloka nordiska politik om intet, liksom han ock bröt
med Frankrike.
De danska kungarne hade måst söka att återfå suzeräniteten i
härtigdömet bl. a. för att försvaga det svenska väldet i norra
Tyskland. Då Kristian V 1682 nödgat härtigen att lämna sitt land,
återfick han det emellertid genom Karl XI:s bemedling och Sverge slöt
därpå förbund äfven med härtigarne af Lüneburg. Sedan Fredrik IV
1695 blifvit holsteinsk härtig, förnyade Kristian V de danska
anspråken och bestred härtigens rätt att utan danske kungens
med-gifvande vidtaga några krigiska anordningar samt yrkade, att han
skulle inställa vissa befästningsarbeten och bortsända en svensk
bataljon, som han för ändamålet fått öfvertaga från Bremen-Verden.
Fredrik IV vände sig genast till Karl XI och tyske käjsaren, och
slutligen öfverlämnades tvisten till en fredskongress i Pinneberg.
Denna ledde dock ej till något resultat, och då Karl XI aflidit (1697),
ansåg Kristian V tillfället gynsamt att strax skrida in i Holstein, där
han lät en dansk här nedrifva de uppförda skansarne. Kort förut
hade han sändt ett ombud, P. Heins, till Moskva med ett hemligt
uppdrag för att söka förbereda en allians med tsar Peter till att
pressa fram en lösning af holsteinska tvisten.
Sedan Karl XII blifvit kung, sökte Kristian V för att draga
Sverge från Holstein att åvägabringa ett förbund mellan Danmark
och Sverge och att därför få sin dotter Sofia Hedvig förmäld med
Karl. Ett utomordentligt sändebud, baron J. Juel skickades till
Stockholm för underhandlingar härom. Planen understöddes af
många de mest framstående i Karls omgifning samt inom riksdagen;
de ofrälse stånden vände sig t. o. m. till Karl själf med en
vördsam anhållan, att han skulle välja den danska prinsessan till gemål.
Men trots detta och trots de ifrigaste enskilda bearbetningar, afböjde
Karl detta liksom alla andra äktenskapsförslag, känslolös som han
genom en bristfällig konstitution var för alla kvinnor.
Men ej nog med detta hinder för en svensk-dansk allians. Till
Holstein kom Sverge i än närmare förhållande, sedan Karl XII:s
syster Hedvig Sofia förmälts med faderns kusin härtig Fredrik IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
