Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som höllos besatta af dem. Men Karl hade understöd af
Stor-Polen, Sapieherna, Polens primas och de af August kränkta elementen.
Karl blef allt grymmare gentemot de polacker, som ej ville
öfvergifva sin laglige kung, och förvirringen samt urartningen på
grund af herskarevansinnet framträdde allt mera. Till Rehnsköld
skref han 1703 i flere bref bl. a.: "I skolen i edra kvarter taga
ut, tills icke det bitter sta mer är igen; och de, som man har någon
orsak att näpsa, böra antingen- med brand förstöras eller ock med
pålagor så öfverhopas, att icke det ringaste blifver kvar.–––Den
ort, där något anfall göres mot svenskarne, måste brännas, invånarne
må vara skyldige eller ej.–––-De invånare, hvilka i ringaste mån
äro misstänkta att hafva visat oss någon otrohet (!), böra strax på
halfva bevis hängas, så att de må med fruktan besinna, att om
man begynnar leken med dem, så skonas ej barnet i vaggan (!).
— — Eljest i hafva vi intet stort att berätta, utan vi må braf och
låta också bränna hvarje ort, där fienden visar sig. Nyligen har
jag sålunda bränt upp en hel stad och hängt borgarne. Jag marscherar
allt ännu så sakta marsch och äter på en ort, så länge där finnes
något, på det ingen ort måtte slippa att föda oss q. s. v. *)
Sålunda härjade och utsög Karl det land han ville befria och
få till bundsförvandt mot Ryssland.
I den förtroligare korrespondensen mellan Piper och Polens
primas framträdde tid efter annan tanken på en svensk-polsk allians
mot Ryssland, och då, såsom danska sändebudet Meuschen intygat,
étt inrotadt hat till ryska nationen fans hos polackerna, skulle en
sådan allians säkerligen lätt ha egt rum. Detta framgår af en
skrif-velse från primas till Piper (1703).
Att polackernas motvilja mot Ryssland ej beaktades, berodde
dels på Karls egensinne, som dref August i Rysslands armar, dels på
Augusts machiavellism, som gjorde att många polacker liksom Karl
ej kunde sätta tro till hans ord. Häraf drog Peter fördel och häraf
hotades Polens tillvaro och Sverges storhet.
Peter, som under tiden vid Östersjön vunnit stora framgångar
och nått Polens gränser, insåg ganska väl, att såsom ett nödvändigt
vilkor för varaktigheten af hans framgångar vid Östersjön likasom
för fortvaron af hans inflytande öfver Polens västra länder det var
af största vikt, att Karl med sin här bl ef ve fasthållen i Polen.
Peters planer fordrade således att icke låta Saxens och Polens
motstånd alltför hastigt upphöra, utan att underhålla det, äfven med
uppoffring af egna tillgångar, för att så länge som möjligt hålla
*) Se Konung Karl XII:s egenhändiga bref, samlade och utgifna af
Ernst Carlsson, 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
