Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och olyckor. Då skall jag afträda besagda krona åt den högborne
prins Jakob och därtill utvärka mig tillstånd af republiken, hvilket
jag härmed på mitt hedersord försäkrar och hvar till jag på samma
mitt hedersord förpliktar mig".
Fastän Karl XII fått sin vilja fram och gifvit Polen en ny kung,
kunde han ännu ej på åratal vända sig mot tsar Peter, utan måste
fortsätta sina fälttåg i Polen, för att stödja Stanislaus. Det olagliga
och för polska nationen så skymfliga kungavalet väckte allmän harm,
och huru föga aktad August än var, förenade sig dock flertalet
kring honom. Polen hade i själfva värket två kungar, hvardera
beskyddad af en utländsk herskare. Olyckligtvis använde de båda
beskyddarne härjningar och gärder i Polen som medel att bistå de
båda kungarne, så att landet ödelädes. Peter hade numera som
mål — liksom Patkul, hvilken gått i rysk tjänst — att understödja
August blott för att förlänga kriget och därunder så utsuga det
polska riket, att det ej vidare kunde bli farligt hvarken för tsaren eller
August samt tillika alltjämt sysselsätta Karl XII därstädes, så att
han ej skulle få tillfälle att vända sig mot Ryssland. Han skickade
Patkul med 100,000 rubel till Danmark för att förmå dess hof att
bryta freden med Sverge; Fredrik IV:s älskarinna grefvinnan Viereck
mottog penningarne och lofvade bistånd, men dog kort därpå, och
kungen beslöt att hålla sig stilla. Peter utdelade jämväl i Saxen
och Polen stora penningesummor åt ministrar och riksdagsombud
samt för krigets fortsättande, och August hade snart en här på
23,000 man, saxare, ryssar och kosacker, hvartill kommo polska
trupper. Den ständigt undvikande kungen förföljdes en tid i
Gali-zien af Karl XII, som där fortsatte utpressningarna bland Augusts
anhängare. Då Lemberg ej ville lämna fordrade gärder, beslöt Karl
att intaga staden genom öfverrumpling, innan några kraftigare
åtgärder till dess försvar hunne att vidtagas. Själf öfvertog Karl
ledningen af anfallet och genom en djärf stormning, som blott varade en
fjärdedels timma, föll Lemberg i hans händer (augusti 1704). Det
var första gången denna stad eröfrades. Bytet blef ganska stort:
140 kanoner jämte rika förråder af alla slag, flere kistor med guld
och silfver; dessutom uttog Karl 150,000 kr. i brandskatt.
Men hans glädje öfver denna lilla triumf blef snart störd af
en fruktansvärd underrättelse: tsar Peter hade inbrutit i Livland och
först eröfrat Dorpat och sedan med storm tagit Narval Karls
mest lysande seger hade blifvit af intet värde, Peter var herre öfver
Östersjöprovinserna och hade grundlagt Petersburg, och under tiden
var Karl genom sin egen politik kvarhållen långt bort i polska
riket. Narvas förlust grep Karl djupt; han gaf enligt sin vana ej
luft åt sin harm, men var flere dagar i ett slags feber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
