Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kosackerna voro, då Peter tillträdde regeringen, allt jämt ett
oroligt och farligt element, som måste ombildas för att vara
Ryssland till fördel. Men liksom förut ville de lefva i frihet och funno
det ryska väldet tryckande, och denna krigarkast uppträdde i sin
ordning förtryckande gentemot Ukrainas öfriga stillsamma
befolkning, som därför önskade bli befriad från dess välde och af ryska
tsaren väntade bistånd.
Kosackernas hetman hade alltid som mål att göra sig
oberoende, och Peter sökte därför att vinna den 1689 af Sofia utnämnde
Ivan Mazeppa.
Denne, som var född omkring 1640, härstammade från en
fattig polsk adelsfamilj i Ukraina och hade varit page hos polske
kungen Johan Kasimir. Då en polsk aristokrat öfverraskat honom
under en kärleksaffär med hans hustru, hämnades han med att binda
honom naken på en häst och låta denne löpa bort. Hästen, som
var från Mazeppas hemort, förde honom dit, där några bönder
togo hand om honom. Af blygsel lämnade emellertid Mazeppa
hemorten och begaf sig till ryska Ukraina, där han ingick i
kosackhären och på grund af styrka, mod och handlingskraft snart steg i
utmärkelse och rang.
Som hetman hade Mazeppa att ständigt spela en tvetydig roll,
då han å ena sidan var förhatad af Ukrainas fredliga befolkning
och å den andra hyste motvilja för Rysslands välde. Han slöt sig
emellertid vid Sofias aflägsnande till Peters parti och understöddes
ständigt af tsaren, som blindt litade på honom och aldrig trodde
på angifvelser om de underhandlingar med kungen af Polen, som
han omsider förehade. Angifvarne skickades i stället till Mazeppa,
som hänsynslöst lät aflifva dem.
Ukrainarne hade många anledningar till klagomål öfver det
tryck, som det moskovitiska väldet utöfvade på dem på den tid
Peter förde krig med Karl XII. Tsaren fordrade, att kosackerna
skulle tåga till hans rikes nordliga delar, hvilket aldrig förr händt,
och i Ukraina behandlades de med råhet af tsarens krigsmän och
ämbetsmän, hvarför ock sammanstötningar med dem allt emellanåt
egde rum. I vissa distrikt förde de storryska egendomsegarne till
sina gods ukrainare, som skulle bistå vid landtbruket, men
därefter fordrade de, att desse skulle räknas bland deras ’lifegna och
behandlade dem ock med yttersta grymhet. Tsaren fann sig, på grund
af klagomål, nödsakad att vid vissa tillfällen skydda såldnda
misshandlade ukrainare.
Det var så mycket nödvändigare att söka få lugn i Ukraina,
som det var fara för, att Karl XII under sina framgångar i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
