Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riktigt anmärker Kostomarov, att "om något var
hufvudorsa-ken till ryska rikets räddning, så var det det lillryska folket. — Om
såsom Karl hoppats, lillryska folket skulle ha blifvit hänfördt af
sin hetmans förespeglingar och den nordiske hjältens bragder, hade
Peter ej kunnat reda sig emot sin motståndare". Räddningen
berodde emellertid ej på att det ukrainska folket hade någon sympati
för det ryska väldet; tvärtom, och det skulle gärna ha velat befria
sig därifrån. Men det genomskådade Mazeppa och såg, huru
falska hans lockelser voro, ty Ukraina skulle, om Mazeppa lyckats i
sitt affall, ej ha blifvit ett själfständigt rike, utan en polsk provins,
och under de polska aristokraternas ok ville det ej återkomma.
Nya motgångar för Karl XII 170g—ij.
Karl XII lefde trots nederlaget vid Pultava allt jämt i
illusionernas verld, och hans herskarehögmod gjorde, att han ej kände sig
besegrad! Till Ulrika Eleonera skref han om Pultava-slaget i ett
postscriptum på följande lögnaktiga sätt: 11 Kär har alt gått väl (!)
Alenast på slutet är, aldeles utaf een händelse (!) händt een olycka,
at Armen hafver hafft förlust (!)"; och till defenskommissionen i
Stockholm skref han, att " tillståndet här varit godt och alt väl
af-lupit (!) så att man inom kort förmodat at hafva så stor öfverhand
öfver fienden, så at han skulle nödsakas ingå sådant slut, som man
kunde åstundat af honom(!). Dock är händt, at dhen 28 förlidna
månadh gienom ett öde och olykeligt tillfälle dhe svenska trupper
lidit afbräk uti ett feltslagh. — Dåck är man betänkt på at finna
uhtvägar".
Dessa utvägar voro dels Karls samtidigt utfärdade befallning,
att det utarmade Sverge skulle utrusta nya härar till hans nya
krigsföretag, dels hans förhoppning att i förening med ej blott
Sta-nislaus, utan framför allt med turkarne kunna framtränga i hjärtat
af Ryssland och kväsa tsar Peter. Därför var det ock, som han
dröjde så länge — 51/» år — i Turkiet och åren 1710—1713
förnyade sina befallningar, att en svensk här skulle sändas till Polen
för att möta honom och turkarne. Han ville ej återvända hem utan
såsom segrare. Som utfattig äfventyrare måste han dock finna sig
i allt flere motgångar, och lyckan endast gäckades med honom, då
omständigheterna någon gång syntes ingifva hopp om hjälp af
sultanen mot Ryssland. Besegrad på slagfältet af Peter, blef Karl ock
framgent besegrad af honom genom bättre diplomatiska schackdrag
och större mutor. Sultanen var ock i själfva värket alltid mot krig
med Ryssland, om det kunde undvikas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
