- Project Runeberg -  Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar /
166

(1901) [MARC] Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Konstantinopel. Men ryske ambassadören därstädes P. A. Tolstoi var
lika värksam och lyckades genom mutor att vinna den ena
storviziren efter den andre. Då emellertid en af de svenska fångarne,
J. Cederhielm, genom mutor fått en afskrift af en uppsats
innehållande Peters planer mot Turkiet, hvilken Karl sände till sultanen,
förklarade denne Peter krig i slutet af 1710. Tsarens planer gingo
ut på att bli herre öfver Svarta hafvet och att om möjligt
förvandla det till en rysk sjö; och för att nå detta mål byggde han
på en förening med de kristna invånarne i de turkiska lydstaterna
Moldau och Vallachiet (nuv. Rumänien). Peter lade vikt på
företagets religiösa natur och ville gifva det utseende af ett korståg;
hans banér hade den gamla, från Konstantin d. store härstammande,
devisen: "I detta tecken skall du segra".

Moldaus furste, Kantemir, och Vallachiets, Brankovan,
ingingo med tsaren förrädiska stämplingar och åtogo sig att mot
sultanen upphetsa serbier, albaneser och greker, hvilka skulle sluta sig
till tsaren såsom sin trosförvandt och befriare. Från August
väntades polska och saxiska hjälptrupper.

Sultanen hade förutom en stor turkisk här bistånd af en
tartarhär från Krim och dessutom 12,000 kosacker samt 4,000 polacker
under Potocki, som följdes af ett 30-tal svenska officerare.

Karl XII utfärdade i slutet af januari 1711 till polska folket
en kungörelse med uppmaning att ej längre underkasta sig Augusts
välde, och han lät förstå, att han skulle än en gång jaga denne ur
Polen, hvarför han ock rustade sin lilla trupp i Bender och
skickade befallning till rådet i Stockholm, att en här skulle skickas till
Pommern för att vara beredd att gå dit han befallde. Karl litade
blindt på sultanens makt och hans skriftliga löfte att ej sluta fred
med Peter utan med Karls biträde.

Vid denna tid skall ett förslag om Polens delning ha varit
aftaladt mellan August och Peter, enligt hvilket Ryssland skulle få
de östra landskapen, Preussen de norra och August resten såsom
ärftligt kungadöme.

Fiendtligheten började i februari 1711, då tatarer samt
kosackhären och den polska styrkan inbröto i polska Ukraina för att
fördrifva ryssarne och August från Polen och återgifva Stanislaus
landets tron. Tatarernas och kosackernas plundringslystnad gjorde
emellertid, att hela infallet stannade vid Ukrainas ödeläggelse, och
polackerna blefvo härigenom ytterligare retade mot svenskarne och
Stanislaus.

Våren 1711 företog Peter sitt tåg mot turkarne och bröt in i
Moldau, gick till Pruthfloden för att sedan öfver Donau och
Balkanbärgen gå till Konstantinopel. Oväntade motgångar mötte honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free