Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eröfrade det starka Chokzim och framträngde i Moldau. Men i
fr ¿den i Belgrad 1739 återfick Turkiet det mesta af de ockuperade
områdena; Ryssland behöll blott Asov, och Svarta hafvet förblef
fortfarande afspärradt för ryska fartyg.
Det ledande tyska partiet förstörde emellertid sin ställning
genom inre tvedräkt, och pålagorna, utpressningarna och
rekryteringarna medförde allmänt missnöje mot Anna. Under familjen
Dol-gorukis ledning bildade sig en sammansvärjning, som hade till mål
att afsätta henne och aflägsna utlänningarne från styrelsen; den
upptäcktes dock, och många medlemmar af Dolgoruki-familjen
afrät-tades.
* *
v
Anna utnämnde kort före sin död (1740) till tronföljare Ivan
(VI), ett spädt barn, son till systern Katarinas dotter Anna och
dennas gemål Anton Ulrich af Braunschweig, och till regent under
Ivans minderårighet utnämnde tsarinnan Biren. Men strax efter
hennes död vände sig Ivans föräldrar till Munnich för att få bort
den hersklystne Biren; med tillhjälp af gardesregementen arresterade
Munnich "regenten" och sände honom därpå till Sibirien.
Gardesregementena förklarade sig nu för prinsessan Annas regentskap
under Ivan VI:s minderårighet; Munnich blef förste minister och
Ostermann utrikesminister.
Den nya Anna var emellertid lika oduglig som den förra på
sin plats. Utan att taga lärdom af Birens öde förolämpade hon
ryska adeln, och hon omgaf sig med ovärdiga gungstlingar, saxiske
gesandten Lynar m. fl., och med Ostermanns tillhjälp tvang hon
Munnich att nedlägga alla sina värdigheter.
Dessa förvirrade förhållanden möjliggjorde för gammalryska
partiet att slå ett afgörande slag för Peter d. stores och Katarinas
dotter Elisabet. Född 1709, eller 3 år innan Peters andra
äktenskap afslöts, hade denna den livländska mätressens dotter hittills
varit åsidosatt. Hennes parti understöddes kraftigt af Frankrike,
hvars gesandt, La Chétardie, blef själen i en ny
sammansvärjning. Han skaffade Elisabet hjälp bl. a. genom ett svenskt
ingripande. Sverge hade att beklaga sig öfver Anna Ivanovnas
regering, som 1739 låtit lömskt mörda svenske majoren Sinclair på dennes
hemresa efter en beskickning till Turkiet, och ville anföra såväl egna
som Elisabets klagomål som förevändning till krig mot regentinnan.
Svenska sändebudet v. Nolcken fordrade blott, att Elisabet skulle vid
sin tronbestigning återställa en del af Peter d. stores eröfringar,
men hon ville ej gå in härpå. Svenskarne började dock
fiendtlig-heter vid finska gränsen och utsände ett manifest till ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
