Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att utplåna hans minne. Ung, vacker, artig och kvick behagade han genast Katarina samt blef snart hennes gunstling.
Af alla hennes älskare var Poniatovski den ende, som hon roade sig med att störta, sedan hon upphöjt honom. Den fosterlandskänsla, som ett ögonblick i kungens hjärta tycktes strida mot hans erkänsla och undergifvenhet, var ett brott i den stolta tsarinnan sögon. Hon var eftergifvande i kärlek, men oförsonlig i politik, då hjärtats ömmare känslor alltid beherskades af ärelystnaden.
Gregor Orlov, hvars historia är så nära förbunden med Katarinas, att han på visst sätt med henne tycktes dela den tron, dit han upphöjt henne, var hennes förste officielt anstälde älskare. Hans bror Alexei Orlov blef adjungerad i hans enskilda ämbets-förrättningar hos Katarina. Förutom sonen Bobrinski (som för sin lastbarhet förvistes till Reval) hade Katarina med Gregor Orlov två döttrar, som uppfostrades af hennes förtrogna kammarfröken Pratassov. Det var för denne gunstling hon lät i Petersburg uppföra det praktfulla marmorpalatset med inskriften: “Af den erkän-safema vänskapen “. Slottet Gatschina är äfven ett monument åt honom. Tolf år varade deras förening, men denne älskares trotsighet tröttade ändtligen käjsarinnan, som 1772 fästade sig vid Vas-siltschikov. Dennes seger och Katarinas obeständighet gjorde ett starkt intryck på Orlov, som, sedan han tillförsäkrats bibehållandet af sin lön (150,000 rubel) och fått dyrbara gåfvor samt 10,000 trälar, i enlighet med Katarinas vänliga tillsägelse, lämnade Petersburg. Han gifte sig med sin kusin, en h of frö ken, och vistades flere år i utlandet, där hustrun afled, hvarpå han tog sin bostad i Gatschina. Han föll nu i svårmod och blef slutligen fullständigt vansinnig. Då han en gång besökte hofvet, utfor han på det häftigaste mot Katarina, förebrående henne hennes brott och det lidande hon vållat honom. Han såg sig ständigt förföljd af Peter III.s vålnad, blef alltmer förvirrad, beströk sig med sin egen orenlighet och afled slutligen i raseri.
G. Potemkin, som 1774 blef Katarinas älskare, var den ende, som lågade bli kär och yppa sina känslor för henne, och han tycktes till och med vara helt uppriktig och romantiskt intagen. Hans inflytande på henne var ofantligt, och snart blef han utnämnd till furste, förste minister och fältmarskalk. Rikets store mottog han som sina drängar, vårdade sig knappt att se storfurst Paul och gick ofta in i käjsarinnans rum barfotad med utslaget hår och i nattrock. Sedan Katarina efter två år fått en ny älskare, voro hon och Potemkin ännu lång tid fästade vid hvarandra genom politiken och ärelystnaden, och sin forna älskarinna var han så hängifven, att han t. o. m. försåg henne med nya älskare. Ända till sin död (1791) var Potem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
