Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af henne. Voltaire, ärans utdelare på denna tid, lät väl icke
öfver-tala sig att resa till Ryssland, men i sina historiska målningar betaide
han käjsarinnans smickrande bref med den vackraste dager öfver
hennes segrar och den tjockaste skuggning öfver hennes brott. Han
kunde till den grad glömma sin egen värdighet, att han en gång
skref om henne: "Jag vet nog, att man förebrår henne vissa små
obetydligheter i afseende på hennes man, men det är
familjehemligheter, som jag icke blandar mig uti; och för öfrigt är det intet ondt
däri, att man har ett fel att försona; det eggar endast till
ansträngningar för att tvinga allmänheten till aktning och beundran".
Men så köm den stora franska revolutionen. Dess idéer och
målsmän misshagade och afskydde Katarina, äfven då de fordrade
reformerna voro måttliga och då ännu inga egentliga
våldshandlingar utförts. Hon härbärgerade grefven af Artois och sände
understöd till de i Tyskland kringirrande franska emigranterna, och det
var slut på hennes sympatier för Voltaires och Diderots
fädernesland. Voltaires byst lät Katarina ock borttaga från sitt galleri och
kasta i en vrå.
Franska revolutionen kastade på Ryssland en hemsk dager.
Man kunde icke upptäcka annat än orättvisa, brott och blod, där
man förut sett endast storhet, ära och dygder. Katarina ryste af
fasa och förtrytelse. Dessa fransmän, dessa smickrande
historie-skrifvare, som en dag skulle öfverföra hennes regerings undervärk
till eftervärlden, blefvo i en hast hennes obevekliga, förfärliga
domare.
Katarina, liksom flere andra krönta filosofer, tyckes endast ha
älskat vetenskaperna i den mån de kunde bidraga att utsprida
hennes ära.
Efter sin död har, den fruktansvärda käjsarinnan i Ryssland
kallats "den Stora Katarina", en benämning, som< endast därigenom
kan ha uppstått, att den ryska historieskrifningen frarastält henne på
alldeles falskt sätt. Detta framgår bl. a. däraf, att en af Rysslands
mest framstående historieskrifvare, professor Bilbasov,’ af Alexander
III förbjöds att forska i och offentliggöra Katarina JJ:s historia,
sedan han gjort en för hennes minne mindre gynsam början.
Ryska regeringen har funnit lämpligt att i den officiella ryska
historien och genom offentliga minnesmärken för nationen
förherr-liga henne. Sålunda har åt henne blifvit rest ett praktfullt monument
(1873), utfördt af den ryske bildhuggaren Mikeschin, och å dess
fotsockel finnas grupperade de ryktbaraste personerna under hennes
regering: Potemkin, Galitsin, Panin, Suvarov, Bibikov, G. Orlov,
furstinnan Daschkov m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
