Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan det vid sjuåriga krigets början 1756 ingångna
franskryska förbundet mot Preussen genom Elisabets död blifvit upplöst,
framstälde Katarina II våren 1763 till Ludvid XV ett förslag om
gemensamt uppträdande i Polen vid kungavalet efter August lll:s
död. Frankrikes dåvarande utrikesminister Praslin afböjde detta,
då han ansåg Polen hvarken kunna reformeras i det inre eller vara
i fara för en styckning af grannstaterna, då en sådan blott kunde
komma till stånd genom "sällsamma omständigheter" och under
blodiga krig samt skulle bli en källa till fortfarande strid mellan dessa
makter.
Vi se häraf, att planen om Polens styckning redan då förefans
och var känd af Frankrike, och ofvan är visadt hurusom D’Eon
1757 lämnat dess regering en afskrift af Peter d. stores "plan",
men klagat, att man ej fäste afseende därvid. Öfver den franske
utrikesministerns af böjande svar framstälde förra franska sändebudet
i Varschau, Broglie, på Ludvig XV:s önskan en kritik, däri han
visar, att Frankrike måste fästa stort afseende vid Polen, att
upp-häfvande af "liberum veto" ej vore omöjligt, att en delning af
landet läte tänka sig utan att "sällsamma omständigheter" inträffade,
ja till och med utan krig, och att delningen ej nödvändigtvis
be-höfie medföra krig mellan de makter, som företagit den, utan
snarare sammanhållning för rofvets bibehållande och ömsesidiga skydd!*)
I sanning en märklig profetia!
Dessvärre kommo de franska diplomaterna under valkampanjen
i Polen 1763—64 ej att öfva något inflytande, utan visade i stället
sådana prof på svaghet och .vankelmod, att de under polackernas
hån måste lämna landet, där ryssar och preussare redan spelade
herrar.
Katarina II:s, Fredrik II:s och Maria Teresias röfvarpolitik.
Polens första delning.
Sedan Peter III mördats och Katarina II bestigit tronen, var
Fredrik II:s ställning en tid oviss, då den djärfva tsarinnan i början
hade lust att fortsätta kriget med Preussen.
Hennes håg var särskildt riktad åt de utländska
angelägenheterna, och hon ville fullfölja Peter d. stores plan ("testamente") för
ryska rikets utvidgning och inflytande på hela Europas politik. Också
var tillståndet i Europa 1763 vid sjuåriga krigets slut liksom egnadt
*) Se Le Secret du Roi, par le duc de Broglie, Mist. Bibliotek, J 880,
s. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
