Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig blifvit återlöst. Men ej nog därmed; Österrike besatte därpå
ock distrikten Neumarkt, Czorstyn och Sandecz — med de rika
salt-bärgvärken Vieliczka och Bochnia — till hvilka det ej fans en
skymt till rätt, hvad ock Maria Teresia och Kaunitz inbördes
till-stodo. De uppgåfvo emellertid, att det blott gälde ett öfvergående
besättande af områdena till deras skydd. Pesten fick äfven här
-tjäna som förevändning.
Dessvärre ändrades Frankrikes ställning på denna tid. Choiseul
störtades 1770 och franska politikens därpå följande ovärksamhet
påskyndade katastrofen i Polen. I januari 1771 skref Broglie till
Ludvig XV: "Hvad än må hända, kan man ej dölja för sig, att
JPolens delning är föreslagen och t. o. m. aftalad mellan hofven i
Wien, Berlin och Varschau. Det är antagligt, att man på detta
vil-kor har lofvat Stanislaus August att hålla honom uppe".
Då underrättelsen om Österrikes besättande af områden i
Ga-lizien kom till Petersburg, lät Katarina prins Henrik förstå, att
Ryssland och Preussen väl kunde följa Österrikes exempel, och det
betydde för henne intet, att hon förnyade gånger högtidligt försäkrat
polackerna om deras områdes okränkbarhet. Prins Henrik
öfver-tygade Fredrik vid sin hemkomst i början af 1771 om Katarinas
måttliga fordringar i händelse af delning och om Panins
beredvillighet därför, och nu beslöt sig Fredrik att värkställa planen, i
synnerhet då han hoppades därigenom afleda Ryssland från
beräkningarna på turkiska områden och freden därigenom kunde befordras.
Från mars 1771 bedref han underhandlingar därom med Katarina
och lät meddela sin delningsplan till Wienerhofvet. Här mötte han
emellertid starkt motstånd, då Ryssland hotades med krig af
Österrike, som stälde sig på Turkiets sida och ingick förbund med detta
rike (juli 1771).
Detta jämte Bar-konfederationens utbredning i Polen gjorde,
att Katarina nu var obetingadt hänvisad till Preussens vänskap och
stöd. Panin, som förut varit mot Fredriks fordran på
Väst-Preus-sen vid en styckning af Polen, gaf nu vika i denna punkt.
Maria Teresia drog sig emellertid snart tillbaka från
förbundet med Turkiet, då hennes samvete, sade hon, ej tillstadde henne
att till otrognas fördel föra krig med kristna, och under tiden hade
ryssarne vunnit nya segrar öfver turkarne. Kaunitz förmådde
Turkiet att till Ryssland afträda Krim, som intagits, och Fredrik
förmådde Ryssland att afstå från Moldau och Vallakiet för att i stället
få godtgörelse i en del af Littauen (slutet af 1771). I februari
1772 ingingo Ryssland och Preussen ett nytt förbundsfördrag, som
innehöll grunddragen af deras beramade delning af Polen.
Kaunitz, som fruktade både Preussens och Rysslands fien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
