Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastställt dessa, prisade han "käjsarinnan Katarinas oegennyttiga
sträf-vanden för Polens fred"!
På kungens och senatens kallelse sammanträdde riksdagen på
våren 1773, ehuru svagt representerad. Flertalet vägrade på det
bestämdaste att bifalla rikets styckning. Då använde röfvarne ränker,
mutförsök, tvångsföreskrifter och falska rykten; men icke ens dessa
manövrer kunde leda riksdagen.
Vid denna tid hade biskopen i Krakau Soltyk återkommit från
sin förvisning. Han visade sig först foglig och tillmötesgående
gentemot de tre makternas sändebud, men i hemlighet motarbetade han
dem, och slutligen uppträdde han öppet som förbittrad motståndare
till rofstaterna samt påvärkade i hög grad riksdagsvalen.*)
Efter häftiga strider lyckades man emellertid att genom den af
ryssarne betaide förrädaren Adam Poninski bilda en
konfederations-riksdag, och till dennes marskalk utsåg han sig själf. Det gälde nu
att utse en delegation, som skulle förses med fullmakt att afsluta
de önskade fördragen om rikets delning. Återigen använde de tre
makterna mutor och intriger, då många patrioter ännu protesterade
mot fördragen. Bland desse utmärkte sig Reitan och Korsak m.
fl., som hade beslutat sig för att till hvad pris som helst bekämpa
stadfästandet af delningen och inläto sig i en förbittrad strid med
förrädaren Poninski samt besvuro ombuden att ej sälja sitt
fädernesland. Det motsatta partiet lyssnade dock ej till de modiga
patrioterna, utan dömde dem att som upprorsmakare lämna riksdagen.
Reitan dog ej långt efteråt, sedan sorg och förtviflan gjort honom
sinnessjuk.
För att göra riksdagen medgörlig lät man ryska trupper rycka in
i Varschau, och nu kunde man tilltvinga sig den önskade
delegationen. De delegerade stälde emellertid en mängd svårigheter i vägen
för fosterlandets styckning, och därför utdelades till dem mutor till
ett belopp af 45,000 dukater. Rofstaterna själfva kommo ej öfverens
om sina andelar, och såväl Österrike som Preussen fordrade flere
områden än först varit fråga om, samt ditsände besättningar. För
att förebygga större förluster, skyndade sig delegationen att på hösten
1773 underteckna ett afträdelsefördrag.
Delegationen måste ock antaga en ny författning enligt ett af
Panin uppgjordt förslag, hvarigenom anarkien i Polen på grund af
det bibehållna liberum veto förlängdes och kungens makt ytterligare
inskränktes. Ett "ständigt råd", bestående af 15 senatorer och 15
representanter för lågadeln, stäldes vid kungens sida och skulle ha
*) Soltyk, som afled 1788, är grafsatt i Krakaus slottskyrka, i hvars
krypta ett monument är rest till hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
