Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krig och turkarne vunno flere framgångar öfver ryssarne och
öster-rikarne.
Preussen eftertraktade ock Polens vänskap och uppmanade att
ej fråga efter Rysslands garanti för författningen. Äfven England
uppmanade Polen att bryta med Ryssland.
Polska riksdagen 1788, som föregåtts af lifliga politiska
rörelser i landet och utgifvandet af en mängd skrifter i frisinnad och
reformatorisk anda, förklarade sig snart i permanens och fortsattes
under 4 års tid, därunder de viktigaste beslut fattades och polska
staten framträdde föryngrad och lifskraftig. Till riksdagsmarskalkar
valdes för Polen S. Malachovski och för Littauen K. N. Sapieha.
För att skydda öfverläggningarnas frihet bildades en
riksdags-kon-federation.
Kungen hade för afsikt att framställa ett förslag om ett nära
förbund med Ryssland, men blef förekommen af uppläsningen
af en not från preussiska sändebudet Buchholz, däri anbud om
allians med Preussen föreslogs. Tillika framhölls, att Preussen ville
understödja vissa reformer, särskildt de, som gingo ut på härens
förstärkande. Kungen insåg genast, att hans förslag ej hade någon
utsikt till framgång, och gick nu med riksdagen. Denna beslöt strax
att hqja härens styrka till 100,000 man och riktade det första slaget
mot författningen genom att upphäfva krigsdepartementet, som
väsentligen leddes af Ryssland, och satte i dess ställe en
här-kommis-siarn. Stackelberg fick från Katarina en till riksdagen stäld
protest mot där uppstälda reformförslag. Han framlämnade den, men
möttes med förklaringen, att Polen vore en själfsständig stat, och
uppmanades att draga de ryska härarne ur landet. Därpå upphäfde
riksdagen det ständiga rådet, hufvudorganet för det ryska
herraväldet, och beslöts en deputation för utrikes ärenden. Polen
skickade nu åter sändebud till utländska hof, hvad ej skett på länge.
För att skaffa penningar till hären och andra reformer, beslöts
upptagandet af ett utlänskt lån på 10 millioner gulden, och till
säkerhet därför åsattes de adliga och kyrkliga godsen samt de
förmögnare judarne en tillfällig beskattning; bönderna blefvo befriade
därifrån.
Ryska sändebudet, som snart upphörde med sin förra
herskare-ton och förhöll sig stilla, uppmanades åter ett par gånger att
af-lägsna de ryska trupperna från Polen, och ändtligen fick man se
dessa lämna landet i juni 1789.
Rysslands yttre politiska läge hade medfört denna
tillbakadragenhet, men i tysthet började Polens gamle fiende att använda det
förut så ofta använda medlet att skada riket: anstiftande af
religionsstrider bland den grekisk-ortodoxa befolkningen i Ukraina. Snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
