Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina moderata former likvisst. Af radikalism, "jakobinism" eller
omstörtning fans ej spår, och märkas bör, att den gick ut på
inskränkning af den gammalpolska friheten och kungamaktens
stärkande, särskildt genom .ärftligheten, under det franska revolutionen
inskränkte den förra kungamakten. Den polska konstitutionen var
ingen blind efterhärmning, utan en fullt själfständig skapelse.
Polackerna hade emellertid redan 1772 anmodat Rousseau att säga
sin mening om Polen och en författningsreform i landet, och han
hade därför skrifvit Considérations sur le gouvernement de la
Polo gne, däri han dock i sin obekantskap med Polens
missförhållanden anbefalde demokratiska former, som ej passade för landet,
såsom valmonarki, en förbundsregering och bibehållande af Iiberum
veto, ehuru med inskränkning af dess användning.
Efter hän vändning till abbé Mably fingo polackerna hans
af-handling: De la situation politique de la Pologtie, och häri
förordade han en ärftlig konstitutionell monarki.
Med mod och fasthet hade polackerna satt yxan till roten på
statens gamla fel och skapat en för tidsförhållandena afpassad
författning. Rikets enhet och odelbarhet hade upprätthållits — med
förkastande af tanken på förbundsstat — och kraft utåt liksom
ordning i det inre hade grundlagts.
Polen kunde ännu den 3 maj 1792 med fester högtidlighålla
konstitutionens och själfständighetens årsdag. Men under tiden hade
andra makter förberedt rikets fullständiga upplösning.
Det fans ett litet parti af magnater, som voro missnöjda med
den nya författningen, såsom stridande mot adelns gamla rättigheter,
och som i sin kortsynthet slöto sig till Ryssland. Ledarne för dessa
voro general-fälttygmästaren, den omätligt rike grefve Felix Potocki
(som hoppats bli vald till riksdagsmarskalk 1788, men undanträngdes
af Malachovski), storgeneralen X. Branicki och vice storgeneralen
Severin Rzevuski.
F. Potocki, som äfven före riksdagen i förening med
Stanis-’ laus August värkat för förbund med Ryssland, hade liksom kungen
besökt Katarina i Kaniov i Syd-Ryssland 1786. Hon genomskådade
snart denne äregirige magnat, som fikade efter Polens krona, gynnade
honom såsom användbar för hennes planer Och smickrade honom
genom hvarjehanda antydningar, ja hon tvekade ej att vid sina 59 år
lägga sina kvinliga nät för honom. Och han lät sig fångas. Han
hängaf sig åt ett svärmeri för henne, som gjorde honom blind för
fäderneslandets värkliga läge. Utan att göra Potocki — som var
gift och hade många barn — till sin älskare, ledde Katarina den
svärmiske tillbedjaren efter sina önskningar. "Hvilken kvinna är
hon ej", utropade Potocki en gång till en vän, "du må tro mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
