Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina och han en medhjälpare i en montenegrin Altesti, som
var kvick, kände flere språk och blef deras sekreterare.
I hemliga sammankomster beslöto de Polens fullkomliga
undergång. Katarina ville därmed tillfredsställa både sitt högmod och
sin hämnd, och hennes rofgiriga ministrar hoppades att få tillskansa
sig en del af de olyckliga polackernas stora rikedomar.
Altesti skref en broschyr på franska mot Stanislaus August och
reformvännerna i Polen, däri han kallade kungen "upprorsstiftare"
och de andra "jakobiner", och hans framställningar af osanningar,
dårskaper och smicker fullkomnade hans rykte och hans lycka.
Denna broschyr blef spridd såsom ett manifest. Snart slösades
titlar, ordnar och trälar på Altesti; ej nöjd med alla dessa skänker,
riktade han sig äfven genom att sälja tjänster och beskydd. Det
var han, som ledde de polska affärerna, och det var af honom, som
polackernas egendom, lif och frihet till stor del berodde, emedan
han uppsatte proskriptionslistorna.
Snart blefvo de politiska tilldragelserna i Europa gynsamma
för Katarinas planer mot Polen. Sedan hon slutit fred med
Turkiet i Jassy den 9 januari 1792, tillkännagaf hon öppet sitt
misshag med polackerna för deras nya författning. Kort därpå mottog
hon i Petersburg F. Potocki, S. Rzevuski, hvilka af Polens kung
och riksdag blifvit afsatta för olydnad mot regeringens befallningar,
samt X. Branicki och bröderne Kossakovski, som nu ej skydde att
söka en afskyvärd hämnd genom att hos Katarina framställa sig
såsom förföljda republikaner, hvilka endast fordrade
återställandet af sitt lands friheter. Katarina mottog de pliktförgätna
orostiftarne med öppna armar och uppmanade dem att lita på den
högsinthet och oegennytta, som ledt hvarje hennes steg. Såsom
flyktingarnes beskyddarina hotade hon att låta ryska trupper inrycka i
Polen för att återställa det forna tillståndet.
F. Potocki, som redan i Jassy jämte Branicki 1791
underhandlat med Potemkin, blef snarare ett offer för andras stämplingar än
en vanlig ränksmidare. Med endast medelmåttig begåfning saknade
han politisk blick och kom trots sin patriotism att konspirera mot
sitt fosterland.
Branicki åter var en annan natur; han innefattade allt hvad
sämst var i den forna polska adelsmannens karaktär: fåfäng,
ombytlig, trolös, njutningslysten, ödslande, öfverdådig och passionerad,
sökte han ständigt blott egen fördel, aldrig fosterlandets väl. Han
hade varit en munter gäst hos Peter III och Katarina och förväfvat
den senares tacksamhet genom att hjälpa henne och Stanislaus
Poniatovski ur knipan, då Peter fick reda på deras kärleksförhållande,
och efter Polens delning fick han därför 1774 genom Katarina fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
