Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Polens delningar. Ryska våldet. August III. Stanislaus August. Katarina II:s, Fredrik d. stores och Maria Teresias röfvarpolitik. Polens första delning. Polens pånyttfödelse. Konstitutionen 1791. Polens andra delning. Polackernas resning; Kosciuszko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora starostier i Bielocierkiev som län, inbringande 30,000 dukater
om året. Sedan han först tillhört kungens parti, blef han snart
dennes motståndare för att smida ränker i Ryssland, där han af
beräkning ingick äktenskap med en systerdotter till PotEmkin, hvilkens
redskap han blef. Genom denne sökte han 1788 Katarinas
tillstånd att bilda konfederationer i Polen under ryskt skydd för att
med våld bekämpa reformriksdagen. Katarina fann rätta stunden
ännu ej kommen och Branicki blef i stället ända till 1791 ledaren
för det gammalpolska partiet inom riksdagen.
F. Potocki och Branicki trädde jämte Rzedvuski och tio andra
affälliga landsmän, enligt Katarinas föreskrift, i spetsen för
konfederationen i Targovitz i Ukraina den 14 maj 1792 i ändamål att
återupprätta den gamla friheten, och akten innefattade en uppmaning
till resning mot författningen af den 3 maj 1791 samt signal till
utländskt infall.
$
Själf utfärdade Katarina den 18 maj 1792 ett manifest, däri
hon påminde om, att Ryssland garanterat Polens tidigare författning,
och utfärdade en krigsförklaring, enligt ordalagen, uteslutande mot
författningens den 3 maj upphofsmän och anhängare, hvilka
betecknades som jakobinernas medbrottslingar, hvaremot beskydd och
biträde lofvades åt Targovitz-konfederationen.
Strax därpå inryckte 100,000 ryssar och kosacker i polska
riket. Här var man alldeles oförberedd på angreppet, men man
samlade i hast de stridsfärdiga trupperna till hvilkas
öfverbefälhaf-vare utsågs kungens brorson furst Josef Poniatovski, då en ung
man utan erfarenhet. Vid hans sida stäldes dock den såsom
härförare och människa lika utmärkte generalen Taddeus Kosciuszko,
som studerat krigskonsten i Frankrike och med största berömmelse
deltagit i Nordamerikas frihetskrig och varit Washingtons adjutant.
Kungen själf var, eller låtsades vara, entusiast för försvaret och
förklarade sig vilja dö för sitt folk. Förgäfves försökte emellertid
polackerna att försvara sig mot den ryska invasionen. Den littauiska
hären drog sig tillbaka utan strid, under det den egentliga polska
hären under Poniatovski mötte ryssarne i slaget vid Zielence och
under Kosciuszko levererade bataljen vid Dubienka, vid Bug, där
han i hög grad utmärkte sig.
Stanislaus August anropade Fredrik Vilhelm II om hjälp
med anledning af Katarinas krigsförklaring. Denne vankelmodige
kyng, som året förut gillat författningen af den 3 maj 1791, svek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
