Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30,000 man landstigningstrupper, till svenska kusterna för att anställa
mordbrand och annan ödeläggelse.
Tsaren offentliggjorde vid detta infall ett manifest, däri han
sökte rättfärdiga det fortsatta kriget och sköt hela skulden på Sverge*
som af böjt freden och afbrutit underhandlingarna på Åland.
Våren 1719, då rykten spridts om Peters stora rustningar till
ett anfall mot Sverge, vidtog regeringen åtskilliga försvarsåtgärder,
särskildt med hänsyn till Stockholm. Här samlades dock i stället
för beräknade 20,000 man endast ungefär 9,000. Vid Vaxholm
lades 5 större krigsskepp och 5 skottpråmar med inalles 400
kanoner, hvarjämte flere landbatterier vid inloppet hade 100 kanoner.
Någon skärgårdsflotta, tillräckligt stark att skydda våra kuster mot
den ryska, fans icke, och med storra flottans utrustning gick det
ytterst långsamt, i anseende till penningebristen. Så mycket mera
stälde man sitt hopp till engelska flottan under Norris.
En tysk, som vistades i Sverge 1719, har i ett bref till en hög
ämbetsman lämnat åtskilliga meddelanden om ryssarnes härjningar
1719.*) "Sistlidne vår, står det, hade åtskilliga berättelser ingått från
Petersburg, att tsaren förehade en plan på Stockholm; och då han
hade att bestå ett oväder i Europa och Asien, ville han såsom slug
furste par force göra ett slut på kriget med Sverge. För att desto
lättare nå sitt mål, sökte han att göra herrar svenskar så lugna som
möjligt och insöfva dem". Därpå omnämnes, hurusom Peter sände
brigadieren La Fort till Stockholm under förevändning att framföra
kondoleans för Karl XII:s död och gratulation till Ulrika Eleonoras
tronbestigning. "Denne La Fort hade varit som fånge 9 år i
Stockholm och kände ej blott trakten däromkring, utan hade äfven
stiftat nära bekantskap med utlänningarna, som bo där, under sin
fångenskap. Han var därför ett ganska bekvämt redskap att under
nämnda förevändning åt sin principal vara spion rörande de
försvarsanstalter, som svenskarne kunde vidtaga.
Han omtalade i Stockholm, att det ej föll tsaren in att
företaga något mot Sverge, emedan tsariska majestätet ej sökte annat än
att snart återställa freden och en orubblig, uppriktig vänskap med
drottningen. — — Sedan La Fort rest från Stockholm, sände
tsaren kanslirådet Ostermann dit, utan att han förut anmält detta
och, mot bruket, utan att pass lämnats.
Under det man väl behandlade Ostermann, sände tsaren 300
galerer och örlogsfartyg med 25,000 man till de svenska skären
*) Abdruck eines Briefes so aus Schweden nach Deutschland gekommen,
1719, d. 22 Aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
