Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anbefaldes, at med de öfrige vända tilbaka, emedan ingen Fiende
vore at vänta, hvarigenom de så intogos af glädje, at de sköto någre
Frögdeskott och gingo hem. Men den 30 derpå följande blef han
tillika med någre andre, som skuro Korn på Halleby Gärde i
Skärkinds Socken, varsse en svart rök, som häftigt uppsteg åt denne
tracten, hvaraf de kunde sluta, at Staden då redan var itänd. Herrn
på Gården yttrade sig nog underligt för Arbetsfolket, och som det
synes tämeligen medvetande af denna förfärliga händelsen: Nu lärer
Douglas gifva Norrköpings Boarna eld på pipan. Här nedtryckte
Gubben Hjelm sina Carolinska ögonbryner, stötte några gånger sin
kiycka i golfvet, fälde en tår och med sitt vanliga ordspråk sade:
Den tiden voro månge Svenske Herrar stora skurkar; ja min Själ
och Gud! voro de skurkar mot sitt eget Fosterland. Kortt efter
Branden dömdes en Ryttare til 25 par spö, för et infall af nästan
samma beskaffenhet." —
"Man tillskrifver R. Fr. Herr von Block och Adjuncten vid
S:t Olai Församling Jacob Björkman den hedern, at med sin
djerf-het och goda talegåfva, icke allenast hafva skyddat någre invånares
egendom vid borttförslen, utan äfven lärt och uppmuntrat Allmogen,
at rätvis och med väl hållne Leder försvara sig mot Fienden." —
"Omkring klåckan 6 på aftonen kungjordes under Trumslag,
at alla Qvinnor, ålderstigne och Barn skulle begifva sig utur Staden.
Hvilken förfärlig afton-— Mannen sliter sig med våld ur
Barnens och sin Makas armar, dem han nödgas öfverlämna til et osäkert
öde — Under tårar och jämmerrop flygta dessa värnlösa från sina
egendomar och anhöriga, för at i närmaste skogar dölja Sig för en
omensklig Fiende".
"Ändteligen kom Förödelsens dag den 30 Juli i, som uti
Svenska Historien skall lemna det rysligaste minnesmärke. Klåckan 9
började Tornväcktaren i S:t Olai Kyrkotorn at häftigt klämta. Med
en Språklur ropade han derunder som oftast: Nu synas Ryska
Ga-lererna hoptals framkomma vid Westerby-udde. Hvilket förfärligt
tillstånd! Allting i Confusion — — Intet tecken til försvar —
Fiendens Mordskri, som nalkades alt mer och mer — Dessa fega
önskningsrop, af dem som hoptals förjagade, hastade om hvarannan:
Alsmägtige Gud! Beskydda nu oss och Staden.
På Syltängs Bärget infann sig nu Bonden Sven Dansson i
Tomta och Kuddby Socken, hvarest han med et Lakan, fästadt på
en stång, efter öfverenskommelse med Grefve G. Douglas, utmärkte
bästa stället för Ryssarne at Landstiga.
Innan Fienden hunnit debarquera, tände Justitiae Borgmästaren
Ekebom eld uti Kronans Magasin, hvarigenom elden snart med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
