Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De utländska ministrame sökte att med rikliga vängåfvor in värka
på valstriderna för den stundande riksdagen 1726. Holsteinska
partiets ledare, Mauritz Wellingk, höll sitt hus öppet till mötesplats
för dess medlemmar, och han själf jämte andra meddelade de ryska,
österrikiska och holsteinska ministrarne alla viktigare underrättelser
samt öfverlade med dem om alla blifvande åtgärder.
Sedan riksdagen sammanträdt och Horn blifvit vald till
landt-marskalk och nu framstod som Sverges egentliga regent, företogs
en sträng räfst med de riksråd, som tillhörde holsteinska partiet.
Wellingk, för hvilken den årliga pensionen af 3,000 rubel, han själf
erkände sig uppbära från ryska hofvet, var ganska besvärande, blef
stäld under bevakning och dömdes senare att hållas i fängelse.
Kort därpå afled han (1727).
Frankrike och England erbjödo under riksdagen 50,000 pund
sterling i årliga subsidier hvardera, mot förbindelse för Sverge att,
i händelse af behof, lämna dessa makter 12,000 man, som af de
båda makterna skulle besoldas. Rysslands sändebud, Dolgoruki,
bjöd 1,200,000 kronor att betalas under tre år, utan annan
förbindelse å Sverges sida, än att icke sluta sig till det
fransk-engelsk-hannoveranska förbundet. Detta senare anbud var dock åtföljdt af
åtskilliga hotelser, som värkade motsatsen af hvad Dolgoruki
därmed åsyftade. Sekreta utskottet ville icke för något pris sätta Sverge
i beroende af Ryssland, och, sedan de franska och engelska
ministrarna medgifvit några ytterligare ”jämkningar i sina anbud,
undertecknades i mars 1727 förbundet med Frankrike, England och
Hannover. -
Härigenom fick Sverge en själfständig ställning i stället för det
beroende af Ryssland, som inträdt med de holsteinska sträfvandena.
Sverges förbund med nyssnämnda makter väckte den häftigaste
förbittring hos ryska hofvet och härtigen af Holstein. Ryska trupper
drogos till finska gränsen, Dolgoruki tillsade i Stockholm varande
ryssar att hålla sig resfärdiga, som om ett fredsbrott förestode, och
så väl han som österrikiske ministern upphörde för en tid med alla
uppvaktningar vid svenska hofvet.
Snart ändrades dock förhållandena i Ryssland, då efter
Katarinas död Mentschikoff blef den egentligen styrande. Han lät Karl
Fredrik så öfvertygande erfara sin obetydlighet, att härtigen nu
återvände till Holstein.
Sverge fick från denna tid upplefva en lugn och lycklig period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
