Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en s. k. sekretissime beredning, som bemyndigats att utan
kungens, rådets och sekreta utskottets vetskap leda Sverges diplomatiska
ärenden.
Att Ryssland stod bakom Sverges krig med Ryssland, detta
fak-tun% får aldrig förglömmas vid bedömandet af krigets tillkomst.
Hattpartiets önskan att göra Sverge stort och mäktigt var naturligtvis
en driffjäder i dess krigspolitik, och man bör kunna förstå
lockelsen att nu genom att erbjuda det ryska revolutionspartiet en viktig
tjänst söka förskaffa Sverge fördelar.
Chauvinism, öfvermod och partihat gjorde sig dock dessvärre
gällande bland Hattarne och skämde deras sak; och lyckligast
hade varit, om man i Sverge ej tagit initiativet till kriget,
synnerligast som rustningarna ej voro på långt när färdiga och
Rysslands sändebud fått noggranna underrättelser om Hattpartiets
krigiska politik, hvarför ock ryssarne hunnit att väl rusta sig.
Hvad beträffar stämningen och förhållandena i Finlandt må
framhållas, att man på denna tid märkte en viss själfständig
hets-sträfvan och att en politisk vikt tilldelades frågan om finska
språkets officiella användande. I sekreta deputationen vid 1739 års
riksdag hade yttrats att «några rötägg bland finnarne" hotat, att, om
de behandlas så och så, förena sig med ryssarne och låta svenskarne
få erfara deras makt. Åtskilliga andra omständigheter visade, enligt
Koskinen, att finnarnes ställning till Sverge höll på att förändra sig,
att de eftertraktade större själfständighet samt att hos en och annan
den tanken synes ha uppstått, att de skulle bäst vinna sitt mål
med Rysslands tillhjälp.
Då ett nytt krigsparti nu kommit till styret i Sverge, är det
tydligt, att Finlands politiska ställning nu skulle komma på tal.
Några eftergifter för ökad själfständighet kunde ju ej komma i fråga.
Tvärtom. Sammanhållning mot den gamla gemensamma fienden,
Ryssland, var af nöden, och från regeringshåll antyddes ock
fruktan, att Finland möjligen skulle bli ett särskildt rike.
Flere finska riksdagsmän hade visserligen anslutit sig till
krigspartiet, men de fleste hörde dock till krigets motståndare. Från
deras håll framhölls Finlands nödstälda belägenhet på grund af
missväxt och klagades, att fäderneslandets säkerhet offrades för
tomma hugskott och partiintressen. Under denna sinnesstämning ansågs
redan af åtskilliga Finlands lösryckande från Sverge önskligt, ty såsom
ett sj älf ständigt, neutralt rike skulle, tyckte man, Finland bäst kunna
befordra sin egen lycka!
Huruvida, de, som hyllade denna naiva eller brottsliga tanke,
möjligen redan börjat underhandla med Ryssland, är enligt Koskinen
ej fullt klart; men han medgifver dock, att «ett och annat spår synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
