Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrigare med uppviglingar inom Finland. De ryska inlagorna till
svenska regeringen kringsändes i talrika afskrifter, med åtskilliga
förändringar, för att göra bättre intryck. Rykten spriddes om faror,
som hotade svenska folkets frihet, och pengar utdelades flitigt för
att vinna anhängare. Dessutom lät man de ryska trupperna vid
gränsen mer och mer förstärkas.
* *
*
Adolf Fredrik och hans hersklystna gemål Lovisa Ulrika, som
öfver honom hade ett obegränsadt inflytande, önskade för visso en
utvidgning af kungamakten och afbidade den gamle kungens död
för att söka åvägabringa en sådan. Tessin och flere andra af
Hat-tarnes ledare omfattade tvifvelsutan, så länge de ännu icke voro
förvissade om segern öfver Mössorna, äfven de en sådan plan för att
närmare vid sitt parti fästa tronföljareparet och, sedan kronprinsen
blifvit kung, kunna med ökad myndighet styra riket i hans namn.
Emellertid lät Hattregeringen vid Fredrik I:s död (mars 1751)
Adolf Fredrik genast aflägga ed att regera efter Sverges lag och
1720 års regeringsform samt anse som en fosterlandets förrädare
enhvar, som skulle arbeta på återinförandet af suveräniteteten; och
nu kunde ej Ryssland finna någon förevändning till inblandning.
Regeringen beslöt ock att med lagens stränghet göra slut på
de upproriska stämplingarna i Finland. Wijkman fängslades och
blef, sedan hans brottslighet bevisats, afrättad. Boije drogs ock
inför rätta, men förstod att försvara sig. Kort därpå började
Hattar-nes regering att afstå från den politiska räfsten. Då Adolf Fredrik
1752 företog en resa till Finland, mottogs han öfverallt på det mest
hängifna sätt, och finnarne visade nu inga spår af separatistiska
sträf-vanden.
Den ryska politiken drogs på denna tid åt annat håll, och
Finland upphörde tillsvidare att vara ett föremål för dess intriger.
Preussen började man mer och mer frukta i Ryssland; Bestucheff
hade länge varnat för denna makt och Elisabet fattade ett outsläckligt
hat till Fredrik II, och slutet på missämjan blef Rysslands
uppträdande i förbund med Frankrike mot Preussen i sjuåriga kriget
1756—62 (se sid. 215 och 245).
* *
*
Den fria regeringsform, som infördes i Sverge under Ulrika
Eleonora och Fredrik I, hade väckt finnarnas nationella fordringar,
men ej tillfredsställt dem; och då de fått skäl att tänka på sin exi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0328.html
