Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra. Gustaf förfelade dock hufvudsyftet med mötet. Han hade hoppats, att Katarina skulle vara villig att knyta en närmare förbindelse med honom och öfverlämna Danmark åt hans hämnd. Men i stället för en af honom föreslagen forbundstraktat, som förpliktade dem att ej hjälpa hvarandras fiender, föreslog hon ett "nordiskt familjefördrag", som skulle omfatta Rysslands, Sverges och Danmarks monarker. Någon öfverenskommelse härom träffades ej, och då intet krig mellan Ryssland och Turkiet kom till stånd, förföll planen att anfalla Danmark.
Under sin vistelse i Rom våren 1784 uppsöktes Gustaf af [ Marko v, som återupptog förslaget om ett nordiskt familjeförbund, hvilket kungen afböjde, förklarande sig hålla på sitt allians-förslag, som dock Markov förklarade oantagligt.
Katarinas instruktion för honom såsom minister i Stockholm innehöll bl. a., att den svenske kungen visat "dubbelhet, hyckleri och onda afsikter mot sina grannar", att hon "ej med likgiltighet kunde betrakta det nuvarande styrelsesättet i Sverge", att "vi skulle synda mot vår plikt, om vi icke tänkte på att i tid nedrifva en för oss så skadlig byggnad som den nuvarande svenska konstitutionen", hvarför hon "beslutat, att så snart vi finna tiden läglig — — tillfoga honom (kungen) ett slag så hastigt, att hans bundsförvandter ej hinna hjälpa honom", att "det gäller att tillvinna sig förtroende och välvilja både hos framstående personer och folket", som genom ministern böra "bibringas den öfvertygelsen, att vi icke hafva en tanke att göra eröfringar i Sverge och icke önska annat än att deras Irihet ej må blifva inskränkt", att därför "enda medlet är att återupprätta de?i förra regeringsformen« o. s. v.*)
Således en krigsförklaring mot Gustaf III, som dock af ingen sorts fiendtlighet mot Ryssland å hans sida motiverades.
På resan till Stockholm stannade Markov länge i Köpenhamn och underhandlade med danska regeringen och engelske ministern om gemensamma åtgärder mot Sverge. Anländ till Stockholm i mars 1785, hade han svårt att få några bundsförvandter, men fick dock en spion i kammarrevisionsrådet, kemisten v. Gedda, som snart skaffade honom en del viktiga statshandlingar.
Under riksdagen 1786 blef Markovs inflytande obetydligt. Endast en förrädare fann han: Göran Sprengtporten, som lämnat Holland för att deltaga i riksdagen. Denne hade på nyåret 1786 gjort en framställning till ryske ministern i Haag om Rysslands bistånd till förvärkligandet af hans plan om Finlands själfständighet, och härvid hänvisades till Elisabets manifest af 1742.
’) Se C. T. Odhner: Sverges pol. hist. und. Gustaf III; II, s. 353.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
