Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande året anträdde han en till Petersburg och Berlin, icke utan
sannolik misstanke att i bemälde landsort hafva velat uppegga
allmogen och vid de nämnda hofven stämpla mot kungen. Detta och
flera omständigheter stärkte konungen i den öfvertygelsen, att ryska
hofvet umgicks med anslag att störta honom och att en del af adeln
därtill ville låta bruka sig för att blifva mera rådande“[1].
Enligt Ehrenström blef Stjerneld af det svenska
oppositionspartiet sänd till Peterburg 1787 för att meddela ryska hofvet
oppositionens seger vid riksdagen 1786 och öfverenskomma med Katarina
om vissa åtgärder vid nästa riksdag. Han hade ock enskilda samtal
ej blott med Katarina, utan ock med Sprengtporten.
Gustaf III kände väl till detta liksom ock till ryske ministerns
intriger, och det lider intet tvifvel, att Gustafs kännedom om hela
rörelsen blef anledningen till att han beslöt sig för krig med Ryssland.
Hellre öppen härnad än Iönligt krigstillstånd, som innebar de största
hotelser för såväl kungen som riket, var tydligen Gustafs tanke.
Och den var helt visst berättigad. Det gälde att hindra
förnyandet af Rysslands kränkande försök att åter införa 1720 års
författning och Finlands lösryckande från Sverge. Sedan Katarinas
instruktion till Marko v 1784 nu är känd, kan man ej annat än anse
Gustafs krigiska plan ha haft fullgiltig anledning från den högre
statskonstens synpunkt och att den vittnar om öfverlägsen politisk
skarpsinnighet hos dess upphofsman.
Såsom karaktäristiskt för den ryska historieskrifningen må
anföras, att då Zlobin talar om Gustaf III:s krig med Ryssland, ej ett
ord nämnes om Katarinas stämplingar mot Sverge och hennes
underhandlingar med det finska själfständighetspartiet för att komma åt
Finland. Gustaf III:s "äregiriga planer" voro anledningen till kriget,
hvarigenom den "orolige kungen hoppades utplåna de svenska
vapnens forna olyckor", säger Zlobin.<footnote>Se Zlobin: De diplomat. förbind. mell. Ryssland och Sverge (öfv.)./footnote>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
