Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drifvande i största hemlighet till förekommande af tidiga
motrustnin-gar å Rysslands sida och hans inhemska motståndares tal om ett
anfallskrigs grundlagsstridighet. Regeringsformens § 48 föreskref
nämligen, att kungen ej fick "krig och örlig göra utan riksens
ständers ja och samtycke". Hvarken Toll eller Ruuth afstyrkte kriget,
och de förklarade, att all nödig utrustning skulle vara färdig i
början af juli 1788, hvarför kungen beslöt att då öppna kriget.
Oppositionens skriftställare, den bittre A. L. Hamilton, m. fl.
ha förklarat, att anledningen till kriget var Gustafs åtrå efter
krigarära och personlig utmärkelse, hans skulder, som skulle hopblandas
med krigsutgifterna, och hans plan att återinföra enväldet, då han
var viss om en lycklig utgång af kriget. Oxenstjerna har i sin
dagbok förklarat, att Gustaf "allra mest af en hemlig oro öfver
missnöjet hemma i sitt land hade i tysthet den önskan att utom riket
vinna ära och sysselsätta ett folk, hvars stillhet han fruktade sedan
dess sista möte". Han framhöll dock äfven, att "ovärksamheten
ånyo började föda partier uti sinnen, som hastigt underkufvade till
lydnad, begynte sakna sin förra frihet och den angenäma oordning,
som gagnade enskilda under det allmännas förderf. Då detta lynne
allt mer och mer tilltog, kanhända åstadkommet af kungens fel,
men alltid lika skadligt genom det utbrott det förespådde i
framtiden, då Ryssland, som aldrig förlorat sin håg att öfver Sverge
återtaga sitt forna välde, underblåste denna oenighetseld, än genom små
mutor, som åt de sämre utdelades, än genom sin ministers ränker,
blef ställningen ständigt mera vådlig".
Oxenstjerna visade ock, att tillfället nu vore det gynsammaste
för Sverge att föra krig med Ryssland, hvarför man borde begagna
sig däraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
