Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
land. I sitt svar till Razumovski sade Gustaf, att han med
förvåning sett, på hvad sätt det ryska sändebudet i sin not sökte skilja
konungen från hans folk och att han ej kunde tro, att densamma
föreskrifvits honom af hans hof, utan härrörde från ministern själf,
hvarför han ej vidare kunde erkänna Razumovski som minister vid
sitt hof, utan fordrade hans afresa inom en vecka.
Razumovski förklarade emellertid högmodigt, att han ej hade
att taga order af kungen och att ingen utom käjsarinnan kunde taga
honom från Stockholm, hvarför han ej ärnade röra sig ur fläcken
förrän hennes befallning kom. Också förblef han kvar ända till
den 11 augusti, sedan man hotat att hålla honom under bevakning
i hans bostad. Den tid han sålunda trotsade sig kvar, använde han
väl i Katarinas tjänst under oafbrutna förbindelser med
oppositionsmännen, som han uppmuntrade till uthållighet och med hvilka han
rådgjorde om bästa sättet att tvinga kungen till underkastelse.
Huru mycket än Gustaf nu och förut kallat den ryska
uppviglingen till lif genom sina krigsplaner mot Danmark och ränkerna
mot Ryssland i Konstantinopel, må man ej förglömma, att han hade
grundade skäl till öfvertygelsen, att Katarina skulle vid lägligt
tillfälle gripa in i Sverges inre förhållanden, söka krossa hans makt
och återinföra den gamla anarkiska konstitutionen.
Visserligen hyste Katarina 1788 inga fiendtliga planer mot Sverge,
men det var därför att hon för turkiska kriget då önskade fred; och
Gustaf visste, att rysk fred oftast bety dt: uppskof. Han föredrog
nu öppet krig framför det dolda krig, som man förde mot honom
i skötet af hans folk utan att han hade möjlighet att försvara sig,
såsom han vid afresan till Finland den 23 juni 1788 sade danske
ministern Reventlov.
Så snart Katarina fått underrättelse om hvad som händt
Razumovski efter notens aflämnande, lät hon gifva svenska ministern i
Petersburg, Nolchen, tillkänna, att hon ej längre erkände honom
som sändebud och att han därför måste lämna staden inom en
vecka (4 juli 1788). Detta gjorde han ock.
Till Sverges legationssekreterare Schlaff, som kvarstannade,
sände Gustaf därpå en not, som den 12 juli öfverlämnades till
Österman och däri kungen förklarade, att han, i följd af ryska
ministerns hemliga anslag, käjsarinnans försök att utså oenighet mellan
konungen och hans grannar samt Razumovskis sista förolämpande
not, begifvit sig i spetsen för sin armé till Finland, men erbjöd fred
på tre vilkor: att Razumovski bestraffas för sitt uppförande, att
Ryssland till Sverge afträder hvad riket mistat i frederna i Nystad
och Åbo samt att Katarina antager Gustafs medling i kriget med
Turkiet och återgifver Krim dess själfständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
