Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det enda svar Katarina gaf härpå var en befallning till Schlaff
att med sin svit lämna Petersburg. Redan dagen förut, eller den
21 juli, hade käjsarinnan undertecknat ett krigsmanifest. Den 23
juli dagtecknades den svenska krigsförklaringen[1].
* *
*
Med en så grundad anledning att förklara Ryssland krig som
Gustaf hade, kunde det ha varit likgiltigt — såsom alltid i
enahanda fall — huru fredsbrottet egde rum. Gustaf var emellertid
angelägen, att det skulle anses ha skett från ryskt håll, dels för
motviljan mot oppositionen, dels emedan, såsom han skref till G. M.
Armfelt: “danskarne förblifva stilla, om de blott kunna säga, att det
är Ryssland, som börjat fiendtligheterna". Han lät därför öfverste
Hastfehr, Savolaks-brigadens befälhafvare, låta några till kosacker
förklädda finska soldater d. 20 juni 1788 göra ett infall vid
Pumala-sund från ryska på svenska området, skjuta med löst krut på sina
egna förposter samt bränna några bondgårdar, hvarpå rapporten om
ryssarnes fiendtliga inbrott utspriddes och krigsförklaringen senare
följde. Man kan häri se ett drag af, hvad Geijer kallar, "en
naturlig, nästan oegennyttig böjelse för intrig" hos Gustaf. Geijer
erinrar dock om, att intrig på den tiden ännu gälde för politik.
Hastfehr började att blockera Nyslott d. 2 juli och -den 8 juli
togos vid Vargö två ryska fregatter. Den ryska flottan — 33 skepp
med 1,452 kanoner — under engelska amiralen Greighs befäl
mötte d. 17 juli den svenska flottan — 26 skepp med 1,284
kanoner — under härtig Karls befäl utanför ön Högland i Finska
viken och en utomordentligt häftig strid utkämpades under 6 1/a
timmar, därunder den ryska flottan förlorade två skepp och den
svenska ett. Segern blef emellertid oafgjord. Att ryska flottan ej kunde
tillskrifva sig segern, visade sig däraf, att den ej sökte fortsätta
striden, utan drog sig tillbaka i närheten af Kronstadt för att reparera
lidna skador. För samma ändamål återvände svenska flottan till
Sveaborg. Striden hade varit hedrande för densamma, då den utan
att besegras hållit ut mot en öfverlägsen fiende.
Hade, såsom Oxenstjerna yrkade, de större af
skärgårdsflottans fartyg — "turomas", stora som fregatter — gått ut från Svea-
[1] Se närmare C. T. Odhner: Sverges pol. hist. und. Gustaf III:s reg.,
II del (1896) och Razumovskis not i Historiska studier, tillegn. C. G.
Malmström (1897); J. G. Oxenstjerna: Mitt Minne i Svenska memoarer och bref,
utg. af Schück och Levertin (1900); H. Wieselgren Heml. krigskonseljen på
Haga 1788 (1856); P. V. Koersner: Gustaf III:s yttre politik (1882).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0358.html
