Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danske öfverbefälhafvaren, prins Karl af Hessen, Gustafs
svåger och personliga fiende, hade den 24 sept. från Norge med 8,000
man gått öfver svenska gränsen och ryckt in i Bohuslän och var
okunnig om det försvar Sverge plötsligt fått. Snart hade han
emellertid besatt Uddevalla, Venersborg, Åmål och Bohus fästning.
Den 6 okt. lät prinsen uppfordra Göteborg, och han visste ej
annat än att Gustaf var kvar i Finland. Samtidigt kom
engelska ministern i Köpenhamn Elliot till krigsteatern och yrkade,
under hotelse med Englands krigsförklaring, att prinsen skulle gå in
på stillestånd. Äfven preussiska ministern i Köpenhamn och
holländske ministern i Stockholm påyrkade stillestånd, som ock strax
slöts och snart utsträcktes till den 1 maj 1789. Senare drog sig
prins Karl tillbaka öfver norska gränsen och kriget afstannade
alldeles (nov. 1788).
De utländska minístrame stannade en tid hos Gustaf i
Göteborg och lofvade att bemedla fred med Danmark samt föreslogo t.
o. m. ett försvarsförbund, däri ock Danmark skulle ingå. Gustafs
energiska uppträdande, utvisande lika mycket hans snille som hans
patriotism, ingaf sålunda makterna det största förtroende på samma
gång som han därigenom vann allmän beundran i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
