Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid dess början höll han ett glänsande tal, däri han i bjärta färger
skildrade krigets oundviklighet och rikets faror på grund af
Rysslands stämplingar. Han yttrade bl. a.: "Det torde vara bekant, att
ett projekt varit i Ryssland för längre tid tillbaka att söndra
Finland från Sverges krona och under namn af independent stat lägga
det till den ryska. Bestuschef skall i sin tid ingifvit ett dylikt till
käjsarinnan Elisabet, och det säges att det redan varit upptänkt af
tsar Peter d. l:ste. Åtminstone lär ingen tvifla, att det värkligen
varit å bane under Elisabets tid, då exemplar af den kungörelse,
som hon därom lät utgå i Finland, förvaras i flere bibliotek. Men
hvad tsar Peter grundat och Elisabet försökt, ville Katarina den II:a
utföra. Det var till den ändan hon nu sökte stifta den oenighet
mellan mig och eder, som synes tändas i några oroligas sinnen och
som skulle bereda henne en lätt väg att beröfva oss Finland och
vårt rike sin själfständighet, att utvidga sitt stora rike och hota flere
regerande makter med undergång. Denna stora plans utförande har
under de sistförflutna åren varit ett af denna käjsarinnas
angelägnaste göromål. Hvad medel hon därtill brukat, kommer jag nu till
att nämna, ehuruväl de genom ryktet torde vara bekanta, åtminstone
har jag om dem haft underrättelse, då de voro minst kunniga. Det
som mest rört mig, är att de varit utförda af en svensk
medborgare, hvars namn jag icke utan största oro här måste nämna, och
det är öfversten baron Sprengtporten". Gustaf visade därpå, huru
denne alltifrån 1783 med ryske ministern Markov öfverlagt om
Katarinas plan, huru hennes minister Razumovski stämplat mot honom
i Sverge, hvilken värkan hennes stämplingar haft på en del af
krigsmakten, som ej gjort sin skyldighet, och huru inre split och
oenighet rådde o. s. v. Han hade sammankallat riksdagen, för att "med
gemensamt bemödande förekomma eller åtminstone emotstå dessa
för riket så farliga försök" och första frågan vore: "huru vi skola
erhålla fred och säkerhet för våra besittningar, för vårt rikes
själfständighet?" Själf ansåg han därför nödvändigt, att fortsätta hvad
som var börjadt och ej rädas en spotsk fiende.
Vid denna riksdags början såg man ytterligare ett drag af adelns
förvillelse och ståndsopinionens blindhet för fosterlandets fara, när,
sedan lagman Steenhoff yrkat på att Sprengtporten, som blifvit chef
för ett ryskt regemente och fört afvog sköld mot fäderneslandet,
skulle förklaras förlustig sitt säte på riddarhuset, det ropades i
massa, att frågan härom borde alldeles förfalla, och i stället
yrkades högljudt på straff för dem, som i smädeskrifter talat illa om
Sverges adel och höllos skrytsamma tal om allt stort i Sverges
historia såsom utfördt af adeln! Grefve F. Horn yttrade, huru han
"med grämelse och bestörtning" från tronen hört Sprengtporten näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
