Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ed. Maj:t arresterar mig och de förut ofvannämnda
(oppositionsle-darne). Då skall jag icke klaga, icke sätta mig till motvärn, men
min heder är frälsad[1]“.
Det har uppgifvits, att Gustafs ifrige anhängare i prästeståndet,
prosten Nordin, som genom kungamakten ville förskaffa rättigheter
åt de ofrälse på adelns bekostnad, också föreslagit att arrestera de
mest motspänstiga på riddarhuset. Desse blefvo ock till ett antal af
19, sedan en stor deputation från de tre ofrälse stånden uppmanat
kungen att vidtaga lämpliga åtgärder att befordra riksdagsärendenas
behandling, den 20 febr. tagna i fängsligt förvar. De blefvo
emellertid väl behandlade under den 10 veckors långa arresttiden; endast
två, Stjerneld och G. G. Armfelt, höllos längre tid i fängelse, eller
till 1790 och 1792.
Förenings- och säkerhetsakten blef därpå (den 21 febr.) å
rikssalen antagen af, de tre ofrälse stånden, men förkastad af adeln; icke
„ desto mindre undertecknades akten af landtmarskalken liksom af de
andra ståndens talmän. Genom denna nya regeringsform fick
kungen full myndighet i fråga om krig och fred samt riksstyrelsen i
allmänhet; men ständerna, som visserligen beröfvades rätten att själfva
föreslå nya lagar, behöllo dock sin lagstiftnings- och
beskattnings-makt Det gamla rådet upplöstes af Gustaf och ersattes i
rättegångs-saker af den nu inrättade högsta domstolen — en eftergift åt
tidsandan, som lämnade de ofrälse tillträde till rikets högsta förvaltning
och som utgör en af Gustafs bästa reformer. Svenske män af alla
stånd fingo ock rätt att förvärfva frälsehemman. "Jag är själf
demokrat", sade Gustaf vid tal om dessa hvälfningar, och visst är, att
han blef en banbrytare för en ny demokratisk statsförfattning, fast
han för tillfället förskaffade sig diktatur. En den egendomligaste
ställning hade skapats: adeln kämpade för friheten gentemot
kungamakten och denna kämpade för friheten gentemot adeln; men man
kan ej annat än skänka sina sympatier åt Gustaf, som skarpsynt och
modig genomförde sin reform och lät adelns okloka förfarande bli
den ett grundligt nederlag. Något nytt envälde skapades egentligen
ej genom den minnesrika riksdagen 1789 och ständernas
riksgälds-kontor, som nu inrättades, samt den stora bevillningen visade, att
det fans gränser för kungamakten. Det gamla ståndsamhället
skakades i sina grundvalar och Gustafs statskupp omöjliggjorde alla
planer på en återgång till 1720-årsförfattning, "patrioternas" och
Katarinas mål.
De ofrälse stånden, som redan förut yrkat på nya rättigheter
och privilegier, voro med om att förläna Gustaf diktatorisk makt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
