Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den i Nystad, ifall hon ville behålla Otschakov, som tagits från
Turkiet; men i sitt svar härå af den 12 juli vägrade hon gå in därpå.
England och Preussen gjorde nu hvad de kunde för att Gustaf III
ej skulle sluta fred med Ryssland, hvarför de erbjödo honom
subsidier för krigets fortsättande, så att Ryssland kunde försvagas, och
framstälde det vilkoret, att fred ej skulle slutas utan deras biträde.
Härpå ville dock Gustaf ej gå in.
Under pågående fredsunderhandlingar gjorde prinsen af Nassau
ett försök till krigets fortsättande, sedan hans eskader blifvit
betydligt förstärkt. Natten till den 6 augusti ryckte en division däraf
fram mot de svenska förposterna och började en kanonad, som
besvarades af dessa. Det var blott en falsk attack för att dölja
Nas-saus plan att våga en ny batalj den 9 augusti, hvarför han först
ville anlägga batterier på vissa holmar. Då Gustaf fick kännedom
om detta anfall, bad han Igelström underrätta Nassau att stillestånd
afslutats; men då prinsen ej ville afstå från sin plan, måste Igelström
i käjsarinnans namn befalla honom att göra det. Han ville hämnas
sitt lidna nederlag, och kände sig oförhindrad därtill, då Katarina
bedref fredsunderhandlingar med den största hemlighet. Åfven
be-fälhafvaren öfver ryska örlogsflottan hade för afsikt att vid denna
tid företaga något emot finska kusterna, hvarom Gustaf
underrättades samma dag freden undertecknades[1].
Liksom Gustaf åstundade emellertid Katarina fred vid denna
tid. Sedan underhandlingarna hållit på att af brytas för Gustafs
yr-kan att bli medlare till fredens återställande mellan hans
bundsför-vandt Turkiet och Katarina, men hon gifvit lugnande försäkringar,
lät kungen freden i Verelä undertecknas den 14 augusti 1790.
Gustaf ville sluta fred England och Preussen förutan, äfven utan
andra fördelar än bevarandet af egen och hans rikes heder.
Den 20 augusti utväxlades ratifikationerna med stor
högtidlighet i ett af svenskar och ryssar gemensamt uppfördt öppet tempel
och freden firades med en fest, som Gustaf gaf för ryska och svenska
officerare.
Fredsvillkoren bestämde, att allt skulle förblifva såsom före
kriget, att krigsfångar utan lösen skulle frigifvas och att svenska
kronan skulle ega att tullfritt få ur ryska hamnar utföra spanmål till
50,000 rublers värde. Regleringen af en bättre gräns mellan
svenska och ryska Finland, som Gustaf påyrkat, medgafs, men uppsköts
till längre fram.
Detta krig hade kostat Sverge stora uppoffringar men det hade
haft en allvarsam fara som orsak och var ej, såsom mången antagit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
