Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II och Gustaf IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då regeringen kände sig för svag att trotsa Katarinas vrede,
började hon att fundera på medel att afvända den, bl. a. det af
svenske ministern i Petersburg, Stedingk framhållna: Katarinas ifriga
önskan att förmäla sondottern storfurstinnan Alexandra med Gustaf
Adolf. Enligt Ehrenström blef detta förslag framstäldt redan vid
fredsunderhandlingarna i Verelä, och Katarina gaf sommaren 1792
Stackelberg order att söka vinna den unge kungen för saken;
ambassadören inberättade efter någon tid, att det också skulle ha
lyckats honom. Visst är, att Alexandra uppfostrades i hopp att en dag
bli Sverges drottning; alla, som omgåfvo henne, underhöllo denna
tanke och talade om den unge Gustaf Adolfs goda egenskaper och
behag.
Efter en på enskild väg våren 1793 gjord antydan om
förmäl-ningsförslaget, som Katarina besvarade med begäran om dess
behandling på diplomatisk väg, ansåg svenska regeringen tills vidare
onödigt att fullfölja detsamma, då den nu uppgifvit förbindelserna
med franska republiken: men sannolikt är, att den blott åsyftade att
vinna tid. Man vet nämligen, att Reuterholm ständigt sökte utan
vacklan att föra en franskvänlig politik, och man har därför skäl att
antaga, att underhandlingarna med Ryssland blott voro skenmanövrer.
På denna tid sökte Katarina liksom England tvinga Sverge
och Danmark att under kriget med franska republiken tillsluta sina
hamnar för franska fartyg och förbjuda all utförsel tilt Frankrike;
men härpå ville ej svenska regeringen gå in, och den förband sig
blott att iakttaga neutralitet. Katarina upphörde nu att utbetala de
i Drottningholmstraktaten af 1791 bestämda subsidierna till Sverge.
De redan förut började rustningarna i Ryssland fortsattes och
allmänt talades i Petersburg om krig med Sverge, såsom Stedingks
depescher utvisa. Till Finland sände svenska regeringen order att
hålla trupperna marschfärdiga. Upptagen af Turkiet och Polen, sökte
Katarina i nov. 1793 att försäkra sig om Sverges vänskap för att
hålla ryggen fri och föreskref sin nye ambassadör i Stockholm,
Ro-manzov, att söka förmå Sverge att afstå från neutraliteten samt helt
och hållet sluta sig till Ryssland, och förmälningen mellan Gustaf
Adolf och Alexandra skulle sätta kronan på värket. Omfattande
rustningar fortsattes likvisst i Ryssland för att utöfva tryck på
svenska regeringen.
För att afvända den hotande faran beslöt svenska regeringen
nu att återupptaga frågan om förmälningen och sände grefve
Stenbock till Petersburg i detta ärende (jan. 1794). Katarina uppgjorde
en plan till ett personligt sammanträffande mellan Alexandra och
Gustaf Adolf, som därför skulle inbjudas till Petersburg. Allt gick
emellertid om intet, då Sverge och Danmark våren 1794 ingingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
