Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 388 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II och Gustaf IV Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett neutralitetsförbund till gemensamt skydd för sin handel —
hvar-igenom Sverge ej så lätt behöfde foga sig efter Rysslands vilja —
och Romanzov kort därpå meddelade ett af svenska regeringens
protokoll rörande Armfelts stämplingar med en «utländsk makt«,
hvarmed menades Ryssland. I bref till Katarina omtalade härtig Karl
dessutom Armfelts förbindelser med Stackelberg och Razumovski.
Ytterligt förbittrad svarade Katarina med att anklaga härtigen för
dubbelhet och beordrades Romanzov att afhålla honom från vidare
oförsigtigheter och upplysa svenskarne om alla de falska
föreställningar, hvarmed härtigen och hans anhang sökte bedraga dem!

Fig. 102. Gustaf IV Adolf som grefve af Haga.

Hon förnyade sålunda
stämp-lingarna af 1786 genom
Razumovski. Sedan härtig Karl med ett skarpt
bref besvarat käjsarinnans, afbrötos
alla underhandlingar rörande
förmälningen.

Hos de styrande i Stockholm
hade under tiden modet stigit,
sedan underrättelse ingått om den
polska resningen under Kosciuszko
och man tycktes ej frukta en
öppen brytning med Ryssland. Också
måste Katarina en tid lämna Sverge
i fred för såväl Turkiet som Polen.

Af fruktan för henne
återupptog dock svenska regeringen
genom Stedingk underhandlingen om
förmälningen hösten 1794, och
efter att ha besegrat polackerna och
värkstält polska rofvets delning
visade sig käjsarinnan benägen därför; men fordran på Alexandras
öf-vergång till lutherska läran och Armfelts utlämnande kunde hon ej
villfara. Då man i Sverge ej ville gifva vika i dessa punkter,
strandade underhandlingen återigen (april 1795).

Sverge ingick kort därpå med den segerrika franska republiken
ett subsidiefördrag och underhandlade om förbund med Turkiet,
Danmark och Preussen, som nu stod i ett ytterst spändt förhållande
till Ryssland. En brytning med denna makt syntes nästan
oundviklig; oroande underrättelser om rustningar i Petersburg och
Kronstadt ingingo, och ett anfall på Finland väntades vid första öppna
vatten. Landets öfverbefälhafvare Klingspor fick order att ha allt i
beredskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>