Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina II och Gustaf IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man gifva efter för det hotfulla språket från Ryssland. Såväl
kungen som härtigen skrefvo bref till Katarina • rörande försoning och
hon genomdref nu, att förbindelsen med den mecklenburgska
prinsessan offentligen förklarades bruten samt att förmäl ningen med
storfurstinnan Alexandra skulle ega rum såsom vilkor för en politisk
förbindelse med Ryssland. Hon fordrade ock, att kungen och härtigen
först skulle komma till Petersburg för att sätta Gustaf Adolf och
hans tillkommande brud i tillfälle att lära känna och älska
hvarandra. Svenska hofvet gaf till en början ett afböjande svar på denna
fordran, som man fann förödmjukande; Katarina fortsatte
rustningarna och det talades åter om möjligheten af krig. Sköna
kärleks-underhandlingar!
Slutligen måste svenska hofvet efter nya underhandlingar och
hotelser foga sig efter Katarinas önskan, och den motspänstige
Reu-terholm blef ock skrämd att vara med om förbindelsen och
bemedlade underhandlingarna. Gustaf Adolf, som i det längsta sträfvade
emot, måste ock omsider gifva med sig, sedan äfven hans känslors
föremål förenat sig med härtig Karls föreställningar, och sålunda
be-gåfvo sig kungen under titel af "grefve af Haga" och härtigen med
följe ändtligen till Petersburg (aug. 1796). Här mottogos de med
största förtjusning af Katarina, som firade sina gäster med talrika och
lysande fester. Hon visade sig strax alldeles intagen i Gustaf Adolf
och kunde ej nog berömma honom, hans "goda hjärta och
utomordentliga belefvenhet, hvarmed han förenar en klokhet och en
måttfullhet, som äro öfver hans ålder".
Kungen och Alexandra fingo under alla dessa högtidligheter
ofta tillfälle att se hvarandra samt dansa och tala tillsamman. De
blefvo förtroliga och tycktes vara intagna i hvarandra, och snart
begärde kungen den intagande storfurstinnans hand af käjsarinnan.
Denna blef öfverlycklig och vidtog strax åtgärder för förlofningens
stadfästande. Hon sparade ej på löften och var ock villig att gifva
Norge som brudgåfva. Det enda vilkor, som gjorde någon
svårighet var religionen, ty Katarina fordrade, att storfurstinnan skulle få
behålla den grekisk-ortodoxa religionen, under det Gustaf Adolf
förklarade, att Sverges drottning ej finge ha annan religion än dess kung.
Att gifva Sverge en drottning af grekisk-ortodox lära, därmed
var ett politiskt mål förknippadt, ty de präster, som borde åtfölja
den unga drottningen, skulle ständigt kvarhålla henne i Rysslands
intressen. Katarina erinrade sig nog, hvilket inflytande på Littauens
öden Ivan III förstod att skaffa sig genom vilkoret om
religionsfrihet i sin dotter Helenas giftermålsfördrag med storhärtigen
Alexander (se sid. 44).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
