398 (Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Paul I:s, Alexander I:s och Gustaf IV Adolfs politik gentemot Napoleon intill 1807

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och svenskar bestående här genom dröjsmål förlorade en dyrbar tid.
Napoleon, i enlighet med sin kända taktik snabb i rörelserna, vann
nu en blodig seger öfver ryssarne under Benningsen vid Friedland
(juni 1807) och preussarne, som stått i Königsberg, måste liksom
ryssarne anställa återtåg öfver floden Memel. Ännu var ställningen
för de förbundna ej förtviflad, men ryssarne kände sig modfälda och
Benningsen öfverdref faran för att visa nödvändigheten att sluta fred.
Alexander lät, utan föregående öfverenskommelse med preussarne,
Benningsen underhandla om vapenhvila och undertecknade strax
denna, ehuru med uttryckligt uteslutande af Preussen, som nu måste
underkasta sig segraren på nåd och onåd.

Ehuru Alexander här begick ett lömskt trohetsbrott, bedyrade
han ännu alltjämt sin bundsförvandt den ömmaste vänskap.

* *
*

Fyra dagar efter vapenhvilans afslutande hade Alexander och
Napoleon ett möte utan vittnen i en paviljong å en brygga öfver
Memel vid Tilsit, och nu skedde det otroliga. Den sluge Napoleon
vann med lätthet den äregirige Alexander för sina syften, och man
af handlade ej blott freden, utan slöt ock personlig vänskap!

Tsaren smickrades, då fransmännens segerrike käjsare sökte hans
vänskap och visade honom utsikten att få dela herraväldet öfver
Europa och värkställa den ryska politikens gamla eröfringsplaner mot
grannstaterna.

Slaget vid Friedland betecknar en afgörande vändpunkt i
Alexanders politik. Det nederlag han här led stämde honom, den svaga
karaktären, till försoning med fienden i stället för att drifva honom
att med konsekvens störta den skadlige eröfraren. Men i sitt inre
hyste Alexander beundran för honom och var därför strax färdig att
bygga egna eröfringar på förbund med honom.

Alexander I:s natur var en abnorm blandning af styrka och
svaghet, frisinne och despoti, ädelmod och låghet. Full af goda
föresatser begick han ogeneradt en mängd dåliga handlingar.

På absolutistnens grund möttes i Tilsit despot med despot. De
förstodo hvarandra och beslöto i sin röfvarpolitik Europas
underkastelse under Paris och Petersburg.

En rysk tsar får ej vara pjunkig af sig, och Alexander fann det
i sin ordning att ifrån att ha varit världsfredens apostel bli eröfrare
i kompani med den korsikanska kondottieren och dela rofvet med
honom.

Förstås i fredens namn!

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/naosteuro/0398.html

		Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar / 398 (1901) Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|