Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utrikesministern. Försedd med dennes rekommendation, begaf han
sig ock åstad till Buxhövden och inledde snart underhandlingar i
Helsingfors med de nyssnämnda officersfruarna samt afsände ett bref
till Jägerhorn. Härefter var det som ställningen förändrades.
Att Jägerhorn ej litat endast på sin öfvertalning, utan äfven
sökt vinna anhängare genom ryska mutor, är otvifvelaktigt. I en af
sina rapporter till krigsministern Araktschejeff skrifver Buxhövden:
"För att hafva framgång i mina propositioner, begagnade jag mig af
sådana personers bemedling, hvilkas tillgifvenhet det lyckats mig att
vinna inom garnisonen. Ni inser genom hvilka medel det var mig
möjligt att finna de för oss nödiga utvägarna. De äro oss ganska
dyra och blifva ännu dyrare, men alla dessa utgifter kunna aldrig
komma i något slags jämförelse med den stora vinst, som Sveaborgs
intagande kan medföra. Jag har härtills begagnat extraordinarie
summan. Den är nu slut; men då Ni inser, att jag framdeles måste
göra mycket betydligare utbetalningar, så beder jag Eder att till
sådana hemliga utgifter sända mig 25 å 30,000 rubel". I sitt svar
talar äfven krigsministern om det ugyllene krutets kraft, som redan
förslappat krigets driffjädrar". Att en del af befälet stått i
förbindelse med ryssarne, synes äfven af ett yttrande i det handbref, som
ryske käjsaren d. 10 april 1808 efter konventionens afslutande lät
åtfölja en ordensförläning åt hofrådet Haoelström, som i egenskap
af rysk parlamentär uppträdde på Sveaborg. I detta bref
berömmes denne förrädares inflytande, "hvarigenom åtskilliga officerare
till oss öfvergåW’.
I krigskonseljen på Sveaborg förde Jägerhorn för det mesta
ordet och afbröt djärft dem, som visade böjelse att opponera. Hans
ständiga tal var, att Sverge ej förmådde hindra Finlands eröfring,
och att finname genom att bli ryssar skulle bli "så mycket
lyckligare, få trygghet, lägre skatter" o. s. v. Cronstedt, som i
allmänhet var tyst i krigskonseljen, förenade sig snart med Jägerhorn.
Om än kontanta penningar ej påvärkat Cronstedt och Jägerhorn
vid Sveaborgs kapitulation, hvad man ej vet, är det dock tydligt,
att de haft att hålla sig till löften eller förespeglingar om framtida
fördel. Jägerhorn fick snart rikliga bevis på Alexanders gunst;
detta känner man bl. a. genom meddelanden af grefve Rehbinder,
Finlands statssekreterare, i hans "Souvenirs de ma vie". Jägerhorn
behandlades alltid af käjsaren med synnerlig välvilja och utmärkelse,
och han blef redan under kriget utnämd till landshöfding i Heinola
län. För sina tjänster åt ryssarne fick Cronstedt ersättning efter
fästningens öfvergång, då han förstod att till sin fördel göra bruk
af käjsarens tacksamhet. Ännu medan kriget pågick, eller den 9
december 1808, erhöll han af käjsaren en årlig pension af 4,500 riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
