- Project Runeberg -  Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar /
426

(1901) [MARC] Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enskildes lif och egendom, beklagade han likväl de hårda tiderna,
hvilka hade ryckt undersåtarne undan deras rätta öfverhets styrelse,
och uttalade den förhoppningen, att Sverges konung ännu med
fasthet skulle förstå att «åter upprätta sitt Finlands belägenhet". "Låt
vara", sade han, «att krigslyckan velat, att kroppame skulle falla i
fiendens våld och tvingas att gå dit dennes väpnade ordres släpa
dem; själarna fortfara dock att vara med omutlig tro och orubblig
lydnad sin laglige konung undergifna; ty så länge ännu stridens
utgång är oviss och till dess ett fördrag mellankommer, hvarigenom
regenten själf afsäger sig sin rätt, beror det ej på undersåtens
godt-finnande att afskudda sig sina plikter som sådan, om han ej vill
befläcka sig med förräderiets ärelösa brott«.

Andra ämbetsmän voro emellertid undfallande, och vissa präster
voro strax färdiga att med bibeln i hand mana till underkastelse.
Sålunda höll Tavastehus’ kyrkoherde, prosten Z. CYONitus, d. 22
maj 1808 ett tal, däri han salfvelsefullt visade sina församlingsbor,
hvarför de borde gå trohetseden till tsaren.

"Vi ha ögonskenligen sett«, sade han, "att Herren är med dig^.),
därför skall det vara en ed mellan oss och dig och viljom göra ett
förbund med dig. Medan vi erkänna det, som oss vederfares, för
en skickelse från himlen (!), tillhör det oss att med undergifvenhet
foga oss i omständigheterna. — — Så lärde Jesus Kristus: Gifver
käjsarenom det käjsarenom tillhör.

Bröder! Bröder! står det i vår makt att förneka öfvervinnaren
lydnad? Är det rättvist att van vörda beskyddaren (!), kristligt att
undandraga välgöraren (!) sin erkänsla? — — Alla betänkligheter å
sido! Vi gå med rent samvete att aflägga den föreskrifna eden!«

Gustaf Adolf utfärdade en kungörelse, däri han protesterade
mot Alexanders påbud om trohetsed af Finlands invånare och
förklarade, att intet tilltal därför skulle ega rum, då han visste att den
var dem aftvungen.

*     *
*



I juni seglade svenska stora flottan i förening med ett par
engelska linieskepp till Finska viken, och denna förenade flotta, som
räknade 1,078 kanoner, påträffade i augusti nära Hangö, en rysk
flotta, förande 1,118 kanoner. Den ryska flottan undvek strid och
seglade, förföljd af den svensk-engelska, till Baltischport, där den,
efter att ha förlorat ett fartyg, hölls blockerad till långt fram på
hösten och ej vidare kunde deltaga i kriget.

Ryska skärgårdsflottan hölls ock, fastän den betydligt förstärkts
vid Sveaborgs kapitulation af svenska fartyg, tillbaka af återstoden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free