Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Kriget 1808. Invasionen i Skåne förhindras. Striderna i Finland. Sveaborgs kapitulation. Förrädarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolf, som genom besinningslöst beteende i fråga om
angrepp på Seland och Norge råkat i oenighet med engelsmännen
och därigenom förlorat den till Göteborg anlända hjälphären,
hvil-ken återfördes till England, lämnade tills vidare sina eröfringsplaner
i väster och begaf sig i början af juli till Åland för att leda
krigsoperationerna i Finland. Som emellertid hans företag här voro illa
planlagda, misslyckades de alldeles.
Flera strider förekommo mellan svenska och ryska
skärgårdsfartyg utan framgång för svenskarne, och flera försök till
landstigning å finska kusten i Åbo-trakten blefvo fruktlösa. Den 2
augusti framträngde en rysk afdelning genom Sandöström längs
Kimito-ön, och svenskarne nödgades draga sig tillbaka till Åland. Här
stannade emellertid kungen till slutet af oktober och uppförde sig
här på så besinningslöst och despotiskt sätt, att man nu på allvar
förjade att uttänka planer till hans afsättande eller mördande.
Det lyckades Sandels länge att vid Toivala hindra ryssarnes
framträngande, och i Karelen grepo bönderna allmänt till vapen till
gränsens försvar under anförande af bonden Tiainen, därvid de
fingo till hjälp från Sandels en liten styrka under kapten Malm.
Ryssarne drefvos tillbaka till Sordavala, och först efter flere månader
kunde de under Dolqorukis ledning öfvervinna motståndet. Sedan
Sandels med största tapperhet försvarat sig i Toivala, måste han i
slutet af september draga sig tillbaka.
Ryska regeringen fann, att för Finlands eröfring måste större
stridskrafter skickas in i landet, och på samma gång började den
äfven att vidtaga åtgärder beträffande dess framtida ställning. Den
åldrige Sprengtporten användes åter såsom rådgifvare i de finska
angelägenheterna, och jämte honom vistades nu i Petersburg några
andra finska adelsmän, bland dem R. V. De Geer, sedan länge
värk-sam för de finska själfständighetsplanerna. Ryska regeringen var på
denna tid betänkt på att sammankalla en representation för det
finska folket. Redan i Buxhövdens första proklamation vid krigets
utbrott hade en landtdag blifvit sammankallad till Åbo, men
sedermera hade Romantsov i sin proklamation i april tills vidare
uppskjutit dess hållande. I början af juli ankom befallning till
samtliga landshöfdingar, domkapitel och andra ämbetsvärk att från hvarje
län låta utse en adelsman, en borgare och en bonde, samt från
hvarje stift en prästman, hvilka borde infinna sig i Petersburg för
att för käjsaren framställa folkets behof och önskningar. Dessa val
anstäldes genast i Kymmenegårds och Tavast-Nylands län; men i
Åbo län vägrade adeln och borgerskapet att anställa valen och
påminde om grundlagens föreskrifter rörande riksdagens
sammansättning. Först då Buxhövden i en ny skrifvelse försäkrat, att ej nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
