Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Krigets fortsättning i Sverge. Gustaf IV Adolfs af sättning. Freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Finland gjorde kungen så förbittrad, att han med onåd skilde
general Laoerbrino från befälet och mot den sist tillsatta
befälhafva-ren, öfverste Boije, utfor i de hårdaste förebråelser, ryckte
svärdsorden från hans bröst, förklarade honom ovärdig att bära den o. s.
v. Gardesregementena, som deltagit i landstigningarna, blefvo
äf-venledes behandlade på ett skymfligt sätt af honom.
Han hade alltid hyst misstroende till gardena och ansett dem
som en föreningspunkt för hemligt missnöje, särskildt efter Gustaf
III:s mord, och fruktade att själf bli störtad af dem. Anledningar
att misstänka sammansvärjningar hade ock funnits, och underligt
hade varit, om ej svenskarne umgåtts med planer att bli den
numera så besynnerliga och skadliga kungen kvitt. Allmänt värderad
under sin första regeringstid för sin redbera karaktär och sina goda
afsikter, blef Gustaf Adolf med tiden genom fruktan för
revolutioner och kungamord, ej minst Paul I:s öde, alltmer misstrogen,
högdragen, egensinnig och despotisk, och efter sitt mot Napoleon
fattade hat kunde hans svaga förstånd ej se värkligheten med
oförvillad blick, utan leddes han mer och mer i fanatism till
besinnings-lösa handlingar. Dessa hans egenskaper i förening med det
misslyckade fälttåget i Pommern ledde snart inom hären till planer på
en statshvälfning och man talade 1807 om att låta gripa kungen
på hafvet under segling till Sverge och sända honom med Englands
hjälp till Indien. Mera djärfva sinnen uttalade t. o. m. tanken att
låta mörda honom, och under hans vistelse på Rügen uppgjordes
ett förslag att under öfverfarten därifrån till Sverge låta borra
fartyget, som förde honom (en sjökapten Dickelman skall ha vunnits
därför) och sålunda sänka honom i hafvet med fartyget.
Gustaf Adolf fick hösten 1808 anonyma bref, däri yttrades, att
gardesregementena hyste en mot honom fiendtlig sinnesstämning och
att officerarne sammanslöto sig i hemliga föreningar med revolution
som mål, och följden blef, att han först tog kungsvakten från dem
och anförtrodde den åt ett par tyska regementen samt därpå tog sig
anledning att efter nyssnämnda landstigningsförsök i Finland genom
en generalorder af d. 12, 15 och löokt. 1808 degradera och upplösa
dem, fråntagande dem deras fanor och öfriga hederstecken.
Förgäf-ves sökte Stedingk,’ som nu anländt till Åland, att förmå honom att
återkalla och godtgöra denna skriande orättvisa. Genom densamma
stötte han emellertid rikets förnämsta familjer från sig och förberedde
sitt eget fall.
Harmen, som denna degradering väckte, var oerhörd, och
några af de yngste och beslutsammaste officerarne — H. Wrangel, N.
Mörner och A. A. Gripenvald m. fl. — svuro att hämnas genom
att taga honom afdaga. De vidtalade en soldat vid finska gardet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
