Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Finland ställes under ryska tsaren. Landtdagen i Åbo 1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nu hade detta till historiens skådeplats sent anlända finska
folk småningom hunnit fram till jämnbredd i bildning och
samhällsutveckling med den öfriga världen, dess själfständighetskänsla hade
i samma mån vaknat och den utvecklade nationalandan fordrade nu
en särskild politisk ställning. Sålunda förbereddes skilsmässan från
Sverges rike såsom ett naturligt utvecklingssteg i det finska folkets
historia “(?).
Det är möjligt, att Alexander I, som genom vapnens utslag
blifvit Finlands herskare, förstod att uppfatta det finska folkets
ställning och historiska behof och ville upprätta en konstitutionell
monarki i det eröfrade landet. Åtminstone ville så hans rådgifvare,
statssekreteraren Speranski, som ock hade till mål att förvandla
Ryssland till en konstitutionell stat, därvid han ansåg Finland lämpa sig
som förebild! Alexander såg emellertid otvifvelaktigt saken främst
från nyttans synpunkt och ville genom tacksamhetens och fördelens
band fästa de nya undersåtarne vid Rysslands herskare.
Den främsta af finska folkets rättigheter var naturligtvis
ständernas deltagande i lagstiftningen och beskattningen, som fordrade
författningsenligt valda representanters sammanträdande till riksdag.
Härom hade man emellertid i Petersburg en mindre redig
föreställning, såsom synes af den sommaren 1808 lämnade befallningen, att
utvälja ett mindre antal personer, hvilka skulle begifva sig till
Petersburg för att afgifva råd rörande landets
förvaltningsangelägenhe-ter och deras ordnande (se sid. 429).
Den 30 nov. 1808 förestäldes denna finska deputation för
käj-saren, därvid deputationens ordförande, förre majoren baron H.
Man-nerheim lofvade honom "trohet och tillgifvenhet" å finska nationens
vägnar, då den fått "utsikt till ny lycka och nya förmåner genom
eröfrarens ädelmod"(!). Följande dag underskrefvo deputationens
medlemmar ett memorial, hvilket i fransk öfversättning öfverlämnades åt
Alexander och däri den rätta beskaffenheten af riksdagsinstitutionen
enligt grundlagarne samt den lagvidriga formen i deras egen
beskickning framstäldes.
Fastän de deputerade icke ansågo sig kunna skrida till sådana
öfverläggningar, som tillkomma landets lagligen sammankallade
ständer, erbjödo de sig likväl att gifva upplysningar rörande landets
ekonomiska förhållanden och öfverlämnade slutligen till käjsarens
bedömande, huruvida det ej vore nödvändigt, att en allmän
ständer-sammankomst skulle hållas inom själfva landet, så att nationen finge
afge sin röst i de frågor, som röra allas gemensamma bästa.
Som ett ynnestbevis blefvo deputationens medlemmar inbjudna
till käjsaren till middag; men "klaraste beviset för käjsarens afsikter
var", säger Koskinen, "den omständighet, att den gamle förkämpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
