Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVIII. Ryssland och Sverge 1810—1814. Karl Johans och Alexander I:s förbund; dess garantier för Finlands förening med Ryssland och Norges förening med Sverge.
- Karl Johans politik. Brytningen med Napoleon. Mötet i Åbo 1812. Sverges och Norges förening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Karl Johan genom att indraga alla hans dotationer, eller ungefär
V» million francs i räntor af förlänade gods m. m.
* *
*
Karl Johans val till svensk tronföljare hade i Ryssland först
uppfattats som en hotelse mot detta land, hvarför ock kraftiga
försvarsåtgärder strax vidtogos i Finland och Polen. Snart fick
emellertid Alexander kännedom om det värkliga förhållandet mellan
kronprinsen och Napoleon och beslöt, sedan han tröttnat vid den
hersk-lystne franske käjsaren, att söka vinna Karl Johan. Denne lät å
sin sida ryska ministern i Stockholm, general v. Suchtelen, förstå
sin önskan att personligt närma sig Alexander (nov. 1810), och kort
därpå kom dennes generaladjutant Czernitscheff, som af Napoleon
fått i uppdrag att förmå tsaren att förena sig med honom i
hotelser mot Sverge, att för kronprinsen tolka hans ogillande af
Napo-Ieons uppförande mot Sverge. Karl Johan framhöll nu Norges
förening med Sverge såsom ersättning för Finlands förlust och en
borgen för Ryssland, att svenska regeringen ej vidare skulle eftersträfva
Finlands återvinnande (dec. 1810).
Det dröjde ej länge, innan de båda furstarne öppnade en
förtrolig brefväxling, som blef början till deras förbund på den af
Karl Johan framstälda grundvalen och den tysta förberedelsen till
den sista koalitionen mot Napoleon. Sverge, Norge och Finland
måste sålunda vara med, hvar på sitt sätt, i de slutliga striderna för
Europas befrielse från Napoleons förtryckande välde. Med eller mot
sin vilja måste små stater ibland deltaga i de stora politiska
rörelserna genom omständigheternas kraf och kunna då ej få isolera sig
från gemensamma företag för att endast lefva sitt eget lif.
Karl Johans plan var emellertid länge nog en hemlighet och
då han började tala därom med sin närmaste omgifning, möttes han
af afgjordt motstånd, utom hos statsrådet Plåten, hofkansleren
Wet-terstedt och grefvarne Gustaf och Carl Löwenhjelm. Under ett
samtal med Sköldebrand 1811, sade denne öppet till Karl Johan:
"Jag har svårt att tro, det vi böra grunda vår framtid på en
makts tillväxt och befästande, hvilken så obarmhärtigt och
bedrägligt plundrat oss.–––Fråga Polen, fråga Porten, fråga Persien,
hvad tsarernas eder hafva att betydal Hoppet att utkräfva hämd
för så många oförrätter är det enda, som uppehåller mig uti den
smärtsamma erinringen af denna fred, som jag undertecknat med
tårar i ögonen. Den är en vanärans minnesvård. Skola vi då icke
våga att vädja till våra svärd?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0458.html
