Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - De polska legionerna i Frankrikes tjänst. Napoleon skapar storfurstendömet Varschau 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i vägen. En fredlig uppgörelse syntes omöjlig. Alexander lät
sin bror, storfurst Konstantin, begifva sig till Polen för att sätta
hären på krigsfot, hvarpå Österrike, Frankrike och England afslöto
en hemlig krigsallians för att motsätta sig Rysslands och
Preussens planer (d. 3 jan. 1815). Snart börjades ock krigsrustningar,
men det hotande kriget förebyggdes genom nya underhandlingar;
Saxen återstäldes till Fredrik August, ehuru med afträdelse af en del
af landet.
Den halft återstälda vänskapen mellan de fem stormakterna
stärktes d. 11 mars genom den plötsliga underrättelsen, att Napoleon
lämnat ön Elba och var i Frankrike för att återtaga sin makt; två
dagar senare affattade de ett fördrag, däri de satte den djärfve
ex-käjsaren utanför lagen och som ledde till hans slutliga besegrande
vid Waterloo.
Det hastigt beslutade fördraget afgjorde Polens öde.
Alexander utropade sig till kung öfver detta land, som nu öfverlämnades
åt honom genom en ny delning, däri han fick ytterligare 4
millioner undersåtar.
Ryssland fick på kongressen i Wien behålla alla de från Sverge,
Polen och Turkiet eröfrade provinserna och erhöll här stadfästelse
på sina rof. Kongressen bestämde med hänsyn till härtigdömet
Varschau, att det skulle vara «oföränderligt förenadt med Ryssland",
såsom ett konungarike Polen — «kongress-Polen« — sedan
därifrån afskilts provinsen Posen, som återförenades med Preussen, och
Krakau med område, som blef en fristat under Rysslands,
Preussens och Österrikes beskydd. Det bestämdes å kongressen ock, att
Polen skulle ha en representation med nationala institutioner och det
lämnades åt ryske tsaren, som nu fick titeln «Polens kung«, att
skapa denna representation och dessa institutioner.
Den 27 nov. 1815 utfärdades för Polen en särskild grundlag,
enligt hvilken den värkställande makten utöfvades af konungen
biträdd af ett statsråd, samt i konungens frånvaro af en ståthållare.
Den lagstiftande makten tillhörde konungen och
nationalrepresentationen, hvilken, fördelad i tvänne kamrar — senaten och
landtbuds-kammaren — skulle sammanträda till lagtima riksdag i Varschau
hvartannat år.
Konungen ägde initiativet i alla frågor; kamrame kunde pröfva,
antaga eller förkasta regeringens förslag, men ej förändra dem.
Säkerhet till person och egendom tillförsäkrades alla polska medborgare.
Tryckfrihet medgafs, men dess missbruk skulle genom särskild lag
stäfjas. Den romersk-katolska religionen erkändes såsom statsreligion,
dock utan inskränkning i de öfriga trosbekännelsernas frihet. Alla
ämbeten, civila så väl som militära, kunde endast utöfvas af polacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
