Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Turkiet, för att underhandla om bistånd från dessa makter. Ehuru en lätt vunnen inskränkning i Rysslands öfvervälde bort för alla vara af vikt, medförde likväl underhandlingarna ingenstädes framgång. Inom Frankrike förklarade sig den allmänna meningen på det lifligaste för polackerna, och i England hade både regering och folk många skäl att önska en minskning i Rysslands makt; men båda ländernas regeringar befarade att genom en krigsförklaring framkalla ett närmare förbund mellan Ryssland, Österrike och Preussen samt med detsamma ett europeiskt krig.
Försöket att vinna Sverge för Polens sak misslyckades, fast hela folket hyste de varmaste sympatier för det polska, då Karl Johan hade alltför hög föreställning om Rysslands öfvermakt och var alltför försiktig att inlåta sig i ett så äfventyrligt företag, som ett krig med Ryssland, utan att kunna påräkna aktivt bistånd från någon stormakt. Den polske underhandlaren fick därför ej ens passera svenska gränsen, och när sedan från franska och engelska kabinetten gjordes framställningar, om icke Sverge skulle vilja deltaga i striden, fordrade Karl Johan såsom oeftergifligt vilkor, att västmakterna började kriget. Då detta just var hvad de ville undvika, förföll hela underhandlingen, och förhållandet mellan de ryska och svenska hofven blef ännu hjärtligare än förut.
Inom Ungern och Österrikes slaviska länder visade sig genast efter resningens utbrott ett så lifligt deltagande för polackerna, att furst Metternich ej vågade alltför bestämdt uppträda däremot. Österrikiska kabinettet lät till och med förstå, att det ej skulle vara obenäget understödja polackerna och förena Galizien med det nya polska riket, allenast man valde en österrikisk prins till Polens konung; men då det revolutionära partiet började mer och mer vinna öf-verhanden inom Polen, drog sig Metternich tillbaka.
I Preussen uppträdde regeringen genast från början fiendtligt mot den polska insurrektionen. Fyra preussiska armékårer uppstäl-des invid polska gränsen, ingen tillförsel af pengar eller krigsförnö-denheter släpptes igenom de preussiska truppkedjorna, och öfverhuf-vud gjorde den preussiska regeringen allt för att skada polackerna samt lånade slutligen ett värksamt biträde åt den ryska hären.
Olyckligtvis var det polska folket fortfarande söndradt inom sig, och förbittri?igen mellan partierna hade ytterligare ökats i följd af stridigheter, som nu uppstått rörande de inre samhällsförhållandena. Det demokratiska partiet sökte å riksdagen genomdrifva åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
