- Project Runeberg -  Striderna om östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverge, Från äldsta tider till våra dagar /
485

(1901) [MARC] Author: Anton Nyström - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förbättringar i de icke adliga samhällsklassernas ställning, men mötte
härvid ihärdigt motstånd från den högre aristokratien, som
visserligen varmt nitälskade för Polens frihet och själfständighet, men dock
för ingen del ville se adelns öfvervikt och företrädesrättigheter gå
förlorade. Detta parti hade ock ännu ej förlorat hoppet om en
förlikning med Ryssland, hvarigenom 1815 års författning skulle
återställas och en polsk vicekonung, hvartill partiet hade sin chef, furst
Czartoryski, i beredskap, blifva den styrande. Därför ville det
aldrig drifva striden till det yttersta och förlamade ofta
krigsrörel-serna. Det demokratiska partiet åter gjorde allt för att just ställa
frågan på sin spets: hela det forna Polen skulle uppmanas att
deltaga i striden och den talrikaste delen af dess befolkning skulle,
genom väsentliga förbättringar i sin samhällsställning, lifvas för den
gemensamma saken. Detta parti var det största, det hade för sig
en stor del af den lägre adeln, hela den studerande ungdomen och
större delen af de samhällsklasser, som ej tillhörde adeln.

Man bibehöll Skrzynecki som öfverfältherre, ehuru han efter
slaget vid Ostrolenka förlorat revolutionspartiets förtroende och man
börjat anse honom ej vara sin plats vuxen. Det fans emellertid
ingen annan med tillräckligt anseende att sätta i hans ställe och det
konservativa partiet understödde honom kraftigt.

Då Diebitsch ej lyckades kufva upproret, men sände ryska
regeringen falska rapporter, greps han af melankoli och sökte sin tröst
i starka drycker. Han såg med förskräckelse den dag nalkas, då
den obeveklige tsaren skulle affordra honom räkenskap för allt det
blod och penningar, som förgäfves offrats. Till hans högkvarter i
Pultusk ankom i början af juni Nikolaus’ adjutant, grefve Orloff,
i en hemlig mission, och man ansåg gifvet, att någon dödsdom
medfördes. Dystra traditioner klibbade vid namnet; Orloffs far hade
varit med om mordet på Paul I och hans farfar hade förgiftat Peter
III. Efter en nattlig orgie, bekostad af Orloff, afled Diebisch i
svåra smärtor (d. 10 juni), och ehuru nian förklarade, att han dött

af koleran, som rasade i ryska lägret, troddes allmänt, att han dött

af gift.

Därpå begaf sig Orloff till storfurst Konstantin, som var i
Minsk, och få dagar därpå var äfven denne död. Konstantin hade
fallit i onåd, och förbannad af alla hade han blifvit nästan
vansinnig af förtviflan och samvetsagg samt hängifvit sig åt dryckenskap.
Ryssarne anklagade honom för att genom sitt förhatliga tyranni i
Polen ha upptändt ett krig, som kostat så stora uppoffringar och

hvari han ej vågade fullgöra sin skyldighet. Om han än fick för-

sona sina brott med sin död, var dock Nikolaus lika tyrannisk mot
polackerna som förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free