Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863.
- Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryska hären fick en ny öfverbefälhafvare i den sedan persiska
kriget ryktbare fältmarskalken Paskievitsch, som anlände i slutet af
juni med omkring 15,000 man nya trupper, så att ryska
hufvudstyrkan utgjorde ungefär 65,000 man. Den polska uppgick till
60,000. Paskievitsch fann rådligast att ej genast våga ett anfall på
Praga, utan företog en rörelse åt preussiska gränsen, därvid han ofta
fick hjälp — i förnödenheter m. m. — från preussiska sidan, sedan
Nikolaus anhållit därom af Fredrik Wilhelm III.
* *
*
I Littauen, där Novosiltsovs oerhörda tyranni, prejerier och
sedeslöshet samt inkvisitoriska polissystem alstrat den största
förbittring, hade spridda resningar, som sagdt, börjat i mars 1831.
Härvid utmärkte sig särskildt en beundransvärd hjältinna, grefvinnan,
fröken Emilia Pläter, som, blott 20 år gammal, i religiös
hän-gifvenhet började resningen i guvernementet Vilna å sina
egendomar, och sedan själf tågade i spetsen för en ansenlig afdelning samt
hade ett kommando under upproret. Insurgenterna hade först flera
framgångar, men då de ingen gemensam chef hade — Patriotiska
sällskapets ledare hade länge stått under sträng bevakning och flera
blifvit sända till Ryssland — kunde de ej samla sin styrka, hvarför
ryssarne, med hvilka de hade en mängd träffningar, ej kunde
öf-vervinnas och littauerna byggde sitt hopp på hjälp från Polen, hvarom
de anhöllo. De stredo emellertid med okufligt mod, mer och mer
eggade af den allmänna förstöring med mord och brand, hvarmed
ryssarne hemsökte deras land. Insurgenter, som föllo i ryssames
händer, dödades utan barmhärtighet och därvid föröfvades ofta de
rysligaste grymheter, såsom att steka dem lefvande på glödande
järnplåtar m. m.
Äfven icke beväpnade dödades ofta; sålunda blefvo i en liten
stad, Osmiana, kvinnor, barn och gubbar, till ett antal af 300, hvilka
samlats i kyrkan till gudstjänst, mördade af en rysk kår, fast staden
tagits utan motstånd.
Att ej Skrzynecki i tid sände Littauen hjälp, är oförklarligt, om
han ej skall misstänkas för hemligt förstånd med ryssarne.
Omsider sändes i slutet af maj tre polska kårer med
tillsammans 19,000 man för att stödja littauernas resning; men
olyckligtvis saknades enhet och koncentrering i deras ledning, så att de
oftast opererade oberoende af hvarandra, och var öfverbefälhafvaren
Gielgud alldeles oduglig och obeslutsam. Han försummade flera
gynsamma tillfällen att slå ryssarne, utan fann lämpligt att ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0486.html
