Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polska upproret 1830—31. Nikolaus I:s despotism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna sista epok af den polska fäjden utmärkte sig, såsom
Soltyk säger, "genom en beklagansvärd kedja af fel, olyckor och
trolösheter". Visst är emellertid, att mod och hängifvenhet ej
saknades i polska hären, under det att flera af dess befälhafvare brusto
i beslutsamhet och förstånd. Lelevel har ock förklarat, att Polen i
detta uppror gick under, emedan "dess ledare ej ville göra något
för folket, gäckade dess förhoppningar, förlamade dess krafter och
afkylde dess håg att tjäna fäderneslandet".
En orättvisa vore dock att på grund af upprorets utgång
förebrå polackerna för lättsinne, då de började detsamma. Det var
fullständigt berättigadt på grund af de ryska löftesbrotten, och det
saknade alldeles icke utsikter att lyckas, då polackerna hade skäl att
räkna på dels en revolution i Ryssland, och dels på värksamt
bistånd af Frankrike. Men ryssarne voro för mycket förslafvade för
att kunna skaka af sig oket och franska regeringen saknade blick på
faran att ej genom ett återupprättadt Polen stäcka det ryska väldet.
Äfven om Frankrike ej intervenerat med vapenmakt, kunde det
ha lämnat stor hjälp på diplomatisk väg och isynnerhet genom att
tvinga Preussen att ej bistå Ryssland. Ryssarne skulle då ej kunnat
skaffa sig förnödenheter från Preussen, hvarförutan de ej kunde
hålla sig i Polen, och polackerna skulle då med sina härar och
penningtillgångar (14 millioner gulden hade upprorsregeringen äpnu vid
krigets slut) möjligen ha kunnat segra.
Efter upprorets underkufvande förklarade Frankrikes
utrikesminister Sebastiani i parlamentet: "Ordningen råder i Varschau!" Han
hade rätt, om han med ordning menade, liksom Tacitus,
förödelsens lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
